Efterspel

Måndag morgon bjöd på en riktigt klassik höstmorgon. Klart, friskt och en ordentlig rimfrost. Om det inte varit klart från tidigare börjar naturen nu upplysa oss om att det är höst. Jag följer sonen till skolan på morgnarna och vägen börjar alltmer kantas av färdigt skördade fält. En del riktigt sen rybs och havre väntar ännu på tröskan och byns morotsodlare har en del kvar att skörda, men i övrigt är det mesta klart.

Nu följer, som både Kalle och Nisse skrivit, städning, infettning och undanställning av maskiner. Eftersom jag inte har vare sig tröska eller tork slipper jag de momenten. För mej handlar det om att få undan vallmaskinerna, främst slåtterkrossen och rundbalaren. Balaren är jag lite tvehågsen till att ställa bort. Jag har fortfarande en del rybshalm som inte är skördad. I princip kan jag vänta med att bala den och ta den först nästa vår, vilket egentligen vore det bästa. Då hinner allt gräs som finns med i halmen torka ordentligt, skördar jag den i höst finns det större risk för att den möglar. Fast å andra sidan ser vädret den här veckan ut att bli rätt bra för halmskörd och visst vore det skönt att ha halmen bärgad innan vintern. Kompromissen blir att jag städar ur balaren det mesta i skräpväg men inte ställer undan den helt utan väntar och ser hur vädret artar sig.

Ett visst höstbruk kommer man inte undan, men för min del är det ganska lindrigt. Till höstbrukssysslorna hör framförallt stubbearbetning och plöjning. Stubbearbetningen är avslutad, plöjningen är det inte så bråttom med. Jag har nästan inga åkrar som absolut kräver höstplöjning, men brukar plöja en del bara för att få lite mindre bråttom på våren. Dessutom kommer jag att sprida en del gödsel nu i höst och den vill jag definitivt plöja ner.

Igår anmälde jag också ett par kalvar till förmedling, bl.a. Hagrid. Han är dryga halvåret och det börjar bli dags för honom att dra vidare. Jag skall försöka klämma in en bild av honom innan han stiger på bussen.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats