Slutet av veckan gick i gödselkörningens tecken. Jag kör ut gödsel i ett mellanlager som dyngentreprenören kommer att få sprida nästa vecka. Innan jag kunde ta itu med transportarbetena måste jag fixa belysningen på vagnen, eftersom stöpseln var trasig.
Att koppla sladdarna till en släpvagn är en ganska enkel historia eftersom det finns en standardiserad färgkodning så man vet vilken sladd som skall kopplas vart. Gul sladd är vänster blinkers, grön sladd höger blinkers, vit är jord o.s.v. Just på den här vagnen jag använder för gödseltransport är det dock inte fullt så enkelt. Den är nämligen tillverkad i Lettland i medlet av 90-talet och uppenbarligen utsträckte sig letternas då ganska nyvunna uttrycksfriheten även till en viss frihet i val av färger i elinstallationer. Dels är färgerna i sladden inte de vanliga och dels verkar de inte kopplas enligt standardmönstret. Vid första försöket blinkade bromsljusen, blinkersen slocknade när man bromsade etc. Lat som jag är försökte jag mej inledningsvis ta den enkla vägen och lista ut hur det skulle kopplas med nån sorts elsudoku: “Om gul är vänster blink och vit jord, då blir grön…” o.s.v. Till sist fick min inneboende MacGyver dock ge sej och jag skruvade loss lyktglasen för att se hur kopplingarna var gjorda. Det visade sig att av fem färger användes två enligt standardschemat, tre var kopplade efter eget huvud. Nu lyser allt som det skall, men jag har konstigt nog fortfarande en röd sladd överlopps i den ena lampan. Jag skall titta närmare på det där senare…
I övrigt har gödselkörningen gått bra, inga fastkörningar eller andra pinsamheter. Dessutom har mina insikter i vilken sorts musik som passar till vilka arbeten breddats. På fredagen kunde jag konstatera att dyngtransport och disco inte är en fungerande kombination. Traktormuller, gödseldoft och “Disco Inferno” kändes liksom fel på nåt vis. Inget fel på låten i sig, men sammanhanget var inte riktigt rätt för paljetter och discokula.
vit till jord…de va nå nytt, under min verkstadstid var gröngul jord, eller röd,
Jag undrar om det är olika i olika sammanhang? I släpvagnsuttaget är vit (eller grå) jord, gul vänster blink, grön höger blink, röd bromsljus, brun höger baklampa och svart vänster bak. Men i s.g.s. alla andra traktorsammanhang är röd plus och svart minus.
Inte undra på att man blir råddig … 🙂
“Belysningssudoku” var ett ovanligt träffande uttryck, just så där roligt brukar det vara när släpvagnsljusen börjar bråka. 🙂
Själv har jag en gång råkat ut för ett om möjligt ännu värrre fall, då min far i tiderna köpte em inombordare som hade haft elden lös riktigt ordentligt i motroutrymmet, och sedan hade båten renoverats och rustats upp på nytt av någon som uppenbarligen hade en massa olikfärgade korta ledningsstumpar överlopps han vill bli av med: Från motorn kunde det gå tex. en gul ledning som någonstans på vägen bytte färg till blå, och då den kom fram till kontrollpanelen/mätarna vid ratten var den grön…och samma sak med nästan alla ledningarna!
Först efter en hel dags hopplös “sudoku” fattade jag, att färgerna inte var enhetliga hela vägen…i det skedet var det bara att riva bort hela härvan och börja om från scratch och dra nytt hela vägen. Det är över 30 år sedan den händelsen, men ett horribelt extremfall jag troligtvis aldrig glömmer.
Ouch! 🙂 Jag förstår att det tog ett tag innan du kom på det, att ledningarna byter färg nånstans längs vägen är ju inte precis den första förklaring man tar till när strömmen är försvunnen…
har ett skräckexempel från min tidiga kopplerikarriär. Hade en Hiace som jag monterade dragkrok på. Åstadkom en kortslutning som gjorde att när man blinkade höger gick säkringen. På samma säkring satt stopparen till dielsepumpen. Motorn stannade alltså när man blinkade höger. Hur kul tror ni det var att köra om en långtradare då? Det tog ju ett tag innan man fattade sammanhanget!
Där ser man hur effektiv Murphy:s lag är i praktiken!
Men visst kan det ibland vara otroligt svårt med felsökning då när orsak och symptom liksom inte riktigt hänger ihop.
Av den där Hiace-historien kom jag ihåg hur min Ford Transit en gång betedde sej…i alla litet brantare uppförsbackar började den “hosta” och ofta dog den helt. Men startade nog sen genast snällt på nytt och gick som en klocka resten av dagen(eller till nästa backe)
Både jag själv och fackfolk sökte felet i flere månader utan resultat, (delvis därför att det inte gick att åstadkomma “på beställning”), men sedan en dag när jag skulle göra något annat åt motorn medan den var igång lutade jag mej in över den och tog samtidigt stöd av motorn…som då hostade till!
Då äntligen sade det KLICK och jag fattade sammanhanget…abiko-kontakten som gick till just dieselpumpens stoppare satt en aning löst och samtidigt var ledningen litet i kortaste laget, så då motorn lutade bakåt på sina gummiupphängningar bröts den elektriska förbindelsen.
Visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta…
Murphys lag är grundbulten i universum…. 🙂
Just såna där fel som kommer och går och endast kan upptäckas just exakt då det krånglar är enerverande. Min far hade i tiderna en utombordare som aldrig gick mer än fem minuter när den satt monterad i båten, men däremot kunde puttra på i timtal så länge man testkörde dem i en vattenså. Den gillade inte öppet vatten, helt enkelt. Orsaken blev aldrig riktigt utredd.
Det låter nästan som underteckanad (övertecknad) Kan gå timtals i en så men blir nervös på öppet hav
😀