Den dagen man förstår sig..!

För några dagar sedan skrev jag om Tova och hennes problem med benet. Penicillinkuren hon fick var ovanligt lång, 7 dagar istället för 5. Igår kväll gav jag då den sista injektionen. Svullnaden på benet har lagt sig och såret har torkat ihop riktigt fint, så den skadan torde vara ur världen.

Då hon kom in i stationen i morse såg jag att det hängde en lång klimp från ena av hennes bakspenar. Efter några inombords-svordomar och ett allmänt martyriskt “neeeej inte igen”-utbristande, så hoppades jag på att det nu bara var EN klimp, utan någon större orsak. För det har nog hänt att man drar klimpar från en spene, men mjölken ändå är vit och utan celler. Jag tog för säkerhets skull mjölk i plättpannan, men då nu mjölken såg helt ok ut, så pustade jag nästan ut.
Tur så gjorde jag inte det helt och hållet. För när jag kollade i plättpannan, var det en ända stor klimp!

Nå, inflammationer får dom ibland, men hur i hela helsike får en ko som just har haft en veckas penicillinkur en inflammation???????
Vad jag kommer på så finns det två alternativ: antingen jäst eller en penicillinresistent bakterie. Förslag mottages på andra alternativ.

För att nu göra det här ytterligare lite krångligare, så har vi mjölkbil först i morgon med veckoslut emot. Det betyder i praktiken det, att jag kan ta prov i morgon, skicka med mjölkbilen till mejeriet för vidare analysering och få svaret först på tisdagen. Skulle det ha varit mjölkbil idag, hade vi fått svar redan i morgon. Jag väntade med medicineringen ännu idag, men om det har blivit sämre tills i morgon bitti, så måste vi nog börja en ny kur med annan medicin.

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

8 reaktioner till “Den dagen man förstår sig..!”

  1. Kolla med veterinären. Det finns nämligen nån juverinflammationsbakterie som inte reagerar alls på antibiotika, utan t.o.m. kan blir värre av det. Det kan vara Corynebakterier, men jag minns inte riktigt.

    Jästinflammationer har jag aldrig sett, så jag vet inget om dom.

  2. Ringde nog igår och pratade med veterinären. Hon tyckte vi skulle vänta ett tag och se, men Tova minskade på mjölken och det som kommer från den sjuka fjärdedelen är inte direkt vit mjölk längre så jag började en ny kur i dag. 🙁 Men hon är nog annars riktigt pigg och äter, så det verkar ju inte vara sååå allvarligt.
    Jästinflammationen kan se ut på många sätt, vi har t.ex. haft sådana som fjärdedelen sväller upp, blir stenhård och mjölken blir klimpig och gul. Det krångliga med den sortens inflammation är att man inte kan medicinera den, utan oftast blir det bara värre. Liniment och urmjölkning (+ smärtmedicin) är det ända som hjälper.

  3. Sympatiserar, vet hur det är när man står och handmjölkar varannan ko i mjölkstation.. Det är då man börjar fundera om man kunde leva på nåt annat än mjölk. 😛

  4. Som tur är kan vi mjölka dom i spann eller separator. Jag mjölkar för hand bara sådana som har så lite o dålig mjölk att det inte är nån idé att sätta på maskin. O förstås då sådana som har sådan inflammation att man måst mjölka dom mellan mjölkningarna.

  5. Det är nog för eländigt när det börjar krångla. Då tycks det hända hur mycket som helst. Men sedan kan det ju till all tur vara långa lugna perioder också.Man tappar nog arbetsmotivation när det “kråtar”

  6. En delorsak kanske kunde vara det, att vi så lätt i dagligt tal pratar om penicillin som ett slags “universal-namn” också när det egentligen handlar om någon helt annan slags antibiotika?

    Nu vet jag ju inte vad du använde för sort vid behandlingen av såret, men råkade det vara någon antibiotika med rätt smalt spektrum så är det ju inget som säger att det samtidigt borde ha förhindrat uppkomsten av juverinflammationen.

  7. Det där stämmer onekligen. För sår och liknande brukar man använda rätt bredspektrig antibiotika, medan juverinflammationer bekämpas med mer “riktade” preparat.

  8. Det var nog frågan om samma medicin som används mot juverinflammation. Det verkar dock ha varit rätt beslut att börja behandling med tub, spenen har blivit bättre. 🙂

Kommentarer är stängda.