24 oktober, 2010 av Kalle

Sådärja….

då var det klart att dra strecket under årets odlingssäsong.

—————————————————————————

Där var det draget. Nu är allting plöjt och jag kommer knappast att sätta min fot på åkrarna före nångång i slutet på april 2011. Som redan tidigare har noterats passerade jag den rutiga målflaggan, efter en alldeles sällsynt problemfri säsong. Ett problem har uppdagats de senaste dagarna och det är att dräneringen under spannmålstorken krånglar. Det är vatten i källaren som det aldrig varit förr. Förmodligen är det något råttkräk som valt att avsluta sina dagar i något rör. Det blir att kontakta någon entreprenör som fixar det, själv har jag ingen utrustning för sådana saker.

Plöjningen ja, Mats skrev i våras att han upplever plogen som det ädlaste jordbruksredskapet. I stora drag håller jag med, kanske främst därför att det var plogen som skapade det moderna jordbruket i tiden, och att den lever kvar oförändrad i sin grundfunktion ännu. Visst har även den utvecklats, men grunden, en vriden skiva som vänder jorden är fortfarande densamma som då Adam var länsman.

På många gårdar står en gammal hästplog kvar som prydnad, så även på vår täppa. När man ställer dagens åbäke bredvid så noterar man förstås en skillnad i storlek, men observera, inte i funktion.

Idag använder jag en fyrskärig växelplog (Kverneland ES8O för kalenderbitare) Växelplog har jag kört med sedan 2002, fram till dess hade utvecklingen gått från hästplog till traktorplog med 2, sedan 3, sedan 4 skär. Denna plog som jag har nu kommer jag förmodligen att köra med många år till. En större plog skulle kräva en större traktor, och det är inget som står överst på önskelistan.  4-skär är riktigt passligt till 35ha, man plöjer en knapp ha i timmen med den. En plog blir inte gammal, det finns vissa slitdelar som man byter med jämna mellanrum, men annars påminner den om en helikopter, byter man slitdelar hålls den i nyskick.

Själva plöjningen är en skön, men svårhanterlig konst. Det är inte för intet som det hålls tävlingar upp till VM-nivå i plöjning, att bli en bra plöjare kräver säkert lika mycket övning som att bli en bra stavhoppare. Själv är jag sgs självlärd på området, dvs ganska dålig. Konsten med plöjning är att tiltorna skall bli av rätt form, alla lika stora och dessutom rätt djup och fårorna skall vara raka. Speciellt svårt har jag med detta, mina fåror tenderar att mera likna bananreklam än plogdito.

Dagens plogar indelas i två huvudgrupper. Tegplogar och växelplogar. Skillnaden är stor både i användning och utseende. Tegplogen har en uppsättning vändor och kan således bara vända jorden åt ett håll, dvs höger. Växelplogen  känns igen på att en serie vändskivor är ”uppe i luften” vid plöjning. Orsaken till detta något märkliga beteende är att ena skivraden plöjer vänster och en höger. Nyttan man har av detta är uppenbar. Med en tegplog kan man bara köra runt en åker åt samma håll, medan en växelplog kan svängas för körning åt andra hållet. Detta tar bort en fruktansvärd massa tomkörning i ändarna (vändtegarna) på skiftet, och blir större ju fyrkantigare skiften man har. För mig med mina breda skiften tog växelplogen bort 40% av tiden och 25% av bränslet vid plöjning, och det är inte helt fel.

Åter till ploginställningarna. En av skillnaderna mellan plogtyperna är att en tegplog är lättare inställd, men skall ställas om stup i kvarten, medan en växelplog är ett elände att ställa in, men sedan kan lämnas i fred. Då jag började experimentera med nya växelplogen såg alla åkrar efteråt ut som ett kritstrecksrandigt kostymtyg. Jag hade turen att träffa en kille som jobbat på Kverneland i Sverige och han hjälpte mig en hel del. Efter att jag gått på en endagars plöjkurs för några år sedan började jag komma på tekniken. Efter detta drog jag ihop alla inställningar till noll och började sedan bygga upp plogen, inställning för inställning. Djup, rakhet, lutning, stödhjul, hydraularmsvinklar, tryckstång etc, etc. Plötsligt hade jag en plog som gick s0m en dröm bakom traktorn. Efter att jag hade skrivit upp alla mått så är det problemet ur världen, och nu går det på 10 minuter att sätta plogen i trafik på hösten.

Återstår bara problemet med dom krokiga fårorna………

4 svar till “Sådärja….“

  1. T skriver:

    Hydraularmarna skall väl vara i samma nivå med en växelplog? Eller har jag fel?

    Var ordnas det plöjarkurser, här finns en som skulle vara i behov av det. 🙂

  2. Kalle skriver:

    Ja, dom skall vara exakt lika höga och samma lufttryck i båda däcken. Jag gick en endagarskurs som jag såg en annons om i tidningen. Den anordnades hos en bonde i Övermark och leddes av en kille som jobbade på Korsholms Skolor

  3. Sussi skriver:

    En Fiskars tie-tummare står nog nog lite här och var och påminner oss om flydda tider. Men å andra sidan var ju det just denhär modellen som satte igång hela landets plogindustri och skördade lagrar vida omkring. Tillverkades i närmare en miljon exemplar. (det är ganska många…)

  4. Nisse skriver:

    Jag har länge kört en Överum treskärig tegplog och är ganska nöjd med den. Kalle måtte ha lätta jordar för med den treskäriga så får jag ta all kraft det finns i min 90 hästars Zetor Crystal för att plöja leran (utom då åkern står under vatten – jag har plöjt i sådana förhållanden också).

    Det har aldrig blivit av att byta till växelplog eftersom jag kör breda vändtegar och bara lägger en rygg/ett tomfår per åker. Jag tror inte jag skulle vinna väldigt mycket på att köra växelplog.

    Och nu är det så litet plöjande då jag kör med tallriksharv att det knappast lönar sej att sätta pengar på en ny plog.