Att ändra tiden från sommar- till vintertid och tvärtom kommer högt upp på min “favorit hatobjekt”-lista. Det som kommer först på listan, är ett trafikmärke som meddelar att tunneln, man just har kört igenom, har tagit slut. Om man nu inte märker det utan ett trafikmärke, så kanske man ska fundera på att lämna bilen hemma..
Nå, tillbaka till klockan. Jag kan bara inte förstå idén bakom det här eviga klockvridandet. Det blir ljust och det blir mörkt oberoende om man vrider visarna eller inte. Säkert finns det någon smart orsak till detta, men så här rent praktiskt så ställer det nog bara till med problem.
Visserligen är det skönt att få sova lite längre imorgon, men för korna är det lite besvärligt. För att jämna ut skillnaden började vi mjölka lite senare idag än vad vi brukar. I morgon på morgonen börjar vi lite före fem vintertid, så tiden mellan kvälls- och morgonmjölkningen blir inte just längre än normalt. På våren är proceduren spegelvänd.
Det finns olika teorier om hur man som djurägare ska sköta detta, men så här brukar vi göra det. Nog finns det sådana som direkt övergår till den “nya” tiden, men sen finns det också sådana som övergår ännu försiktigare än vad vi gör.
Författare: Sonja
Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!
Visa alla inlägg av Sonja
Instämmer helt i att det känns onödigt med klockvridnadet. Jag brukade justera ladugårdstiden en halvtimme per mjölkning för att inte stressa korna mer än nödvändigt. Nu med dikorna kommer jag däremot att ta hela förändringen på en gång, de märker ändå ingen större skillnad på nån timme hit eller dit.
Utan inbördes ordning finns mörker, -grader, och snö på hata-listan. Framförallt köld och snö
Jag röstar för Sonja. Klockvridandet irriterar mej riktigt ordentligt. Eftersom jag är min egen chef så stiger jag upp då jag har lust utan att se på klockan – och likaledes slutar jag jobba då jag vill. Tyvärr är jag alldeles för mycket kvällsmänniska så det blir ibland på morgontimmarna … Men inte hjälper det att vrida klockan.
Vi är ju alla olika och jag GILLAR mörker, köld och (i måttliga mängder) snö. Men det jag verkligen tycker illa om är blåst … En pinande blåst kan driva en näst intill vansinne.
Och så hetta förstås men det avhandlade vi redan i somras.
Jag avskyr detta klockställande hit och dit. Varför får vi inte ha någonting som det har varit förr. Jag är helt avig i en vecka, sen går det bra. Man säger ju att allting var bättre förr. Ja, inte allting…..