30 oktober, 2010 av Mats

Ladan ner och upp

Häromveckan skrev Kalle en epistel om den österbottniska ladan och den byggnaden har under den gågna veckan varit på tapeten även för min del. Vi har en liten stocklada på ett utskifte och jag har i flera år lovat min fru att vi skall flytta hem dem för att använda den som  trädgårdsskjul. Den här veckan blev det faktiskt av, tack vare benäget bistånd av svågern Hasse.

Jag märkte upp stockarna för nån vecka sedan och vi plockade ner ladan på måndag. Att plocka ner den gick betydligt smidigare än jag förväntat mej. Hela processen tog lite under två timmar och då gick nästan halva tiden åt att få bort plåttaket. Golvet och de nedersta stockvarven var i så pass dåligt skick att vi lämnade kvar dem.

På fredagen tog i itu med att bygga upp den igen. I detta skede lade vi inte nåt tak eftersom vi ännu inte riktigt slagit fast vilken typ det skall vara. Ladan har haft plåttak, men bräder eller filt skulle vara snyggare. Riktigt snyggt skulle det vara med pärtor, men det känns kanske lite överambitiöst på ett trädgårdsskjul. De nedersta stockarna som var ruttna byttes ut och vi lämnade också bort det översta väggvarvet som var i rätt dåligt skick. Ladan blir nu lite lägre än i orginal, men det är ingen större skada.

En intressant detalj är att man kan notera att klotter är ett tidlöst fenomen. På ett par stockar har Evald och Emil karvat in sina namn med kniv, medan ”Greger was here” är skrivet med en mer modern tuschpenna. Mänskan är och förblir den samma, det är bara uttryckssätten som förändras. 🙂

Tidsramarna för projektet blir som följer:

Märka upp stockarna: 20 minuter.

Plocka ner ladan: 2 h.

Bygga upp den igen: 2 h.

Tid som frun får jaga på sin man innan han får ändan ur vagnen och genomför ovanstående: 2,5 år.

9 svar till “Ladan ner och upp“

  1. Nisse skriver:

    Fantastiskt fin lada ! Och den tycks vara i bra skick ännu.

    (Jag har ju pippi på alla gamla byggnader …)

  2. Mats skriver:

    Den är i hyfsat skick, lite sämre än jag hade hoppats. Takstockarna börjar ha tendens till att mjukna och översta väggvarvet var som sagt riktigt genommurket, dock endast i knutarna. Men på det stora hela är den i rätt bra skick.

  3. Tina skriver:

    Dendär tidsramen ser på nåt vis så bekant ut 🙂 Men i övrigt fin lada och fint jobbat! 🙂

  4. Bosse skriver:

    Nu väckte du nyfikenheten om vilka olika varianter på tak och lad-deisgn man riktigt kunde hitta! Och bra och tydliga bilder har du tagit. Skulle vara kul om läsarna kunde bidra med sina egna exempel.

  5. Mats skriver:

    Det var en bra ide, Bosse! Det finns onekligen en hel del varianter. Jag har sett sexkantiga lador, men de fyrkantiga är ju klart mest vanliga.

    På taket kan man åtminstone ha halm (vilket dock är rätt sällsynt idag), pärtor, bräder, filt och plåt. Jag har sett ängslador med kakelpannor, men det hör definitivt till ovanligheterna. Förmodligen är det gamla hus- och ladugårdstak som bytts till plåttak och sedan återanvänts som ladutak.

    En annan fråga är hur många hölador som faktiskt används till att lagra hö i. I dagsläget används de till allt möjligt annat än just foderlager, till det är de inte längre ändamålsenliga.

  6. Bonden skriver:

    Så vitt jag har förstått så har sexkantiga lador uppstått genom att man ville få en större lada. Man rev ner 2 mindre lador och använde samma virke till den nya ladan som nu blev sexkantig.

  7. Mats skriver:

    Ahaa, det där visste jag inte!

  8. Gitta skriver:

    Skulle ladan vara min blev det ”grästak” på den.

  9. Mats skriver:

    Det är också ett alternativ. Rent estetiskt borde det kunna bli jättesnyggt med kombinationen gräs-grånad stock. Men rent historiskt sett har man inte använt torvtak i våra trakter och vi lutar väl mot nån mer lokal lösning.