9 november, 2010 av Mats

Stadin bonde?

Ett särdrag inom lantbruket är att de som är verksamma inom näringen ofta är mer eller mindre födda in i den. De flesta finska jordbrukare brukar den gård deras föräldrar brukat före dem, men också de flesta tjänstemän, konsulenter, försäljare och andra som har anknytning till jordbruket har nån sorts agrar bakgrund. Internationellt är den här kopplingen inte alltid lika självklart. I t.ex. Danmark, Storbritannien eller USA är det inte alls lika ovanligt att en infödd stadsbo köper en gård och blir jordbrukare som det är hos oss.

Det här syns också inom lantbruksutbildningen. I Sverige utbildar sig en hel del mänskor inom naturbruk, trots att de inte har nån egen lantlig koppling via släktens jordbruk eller liknande. Visst finns det elever utan lantbruksbakgrund även i våra skolor, men det är ändå ovanligare. Antagligen beror det här på att man i vårt västra grannland alltid haft mer anställt folk på jordbruken, medan man i Finland klarat sig med familjens arbetsinsats. Pigor och drängar försvann hos oss på de flesta gårdar senast på 60-talet, men i Sverige fick de bättre titlar (traktorförare, ladugårdsförman eller nåt liknade) och levde vidare.

Intressant nog är det rätt så bra efterfrågan på just såna här arbetstagare. Eftersom de inte har nån egen gård att ta över kan arbetsgivaren ofta hoppas på att ha dem kvar många år, vilket inte alltid är fallet om man anställer en bondson eller -dotter som förr eller senare säger upp sig för att driva sitt eget jordbruk. Tidningen ATL hade en artikel om det här häromdagen. Få se om det här är en trend som kommer att synas hos oss också i takt med att gårdarna blir större.

7 svar till “Stadin bonde?“

  1. Janne B skriver:

    Ja tror nog fortfarande att bonde eller lantbrukare kan man bli bara om man växt upp till det, och varit med från liten pojke eller flicka.Arbetsmetoder årstider allt är nedärvt från forna släktled. Arbetsmetoderna förändras, men inte tidsrytmen.

  2. Mats skriver:

    Det där med årsrytmen stämmer faktiskt. Men jag undrar om det inte ändå också går att lära sig i viss mån. Vintern blir per automatik lite långsammare och lugnare, helt enkelt för att det finns mindre att göra. Men visst, det finns mycket i bonderiet som är svårt att förklara men självklart när man växt in i det.

  3. Sara skriver:

    Det bör även komma in nya tankesätt och idéer, vilket inte kommer upp bland dem som alltid levt på sin hemgård. Såklart kan man bli bonde även om man ”bara” studerat sig till det – tider förändras, och då gäller det att hänga med. Under studierna har man även praktik och får då en bra insyn på hur livet som bonde är. Man kan även ha annan form av anknytning till gårdar från tidigare. Och allra främst handlar det ju om vad man tänker börja med. Är ganska stor skillnad på om man är växtodlingsbonde eller om man har djur.
    Så har väl de som inte vuxit upp med det ett äkta intresse för det, annars skulle man ju inte börja med en helt ny livsstil. Medan de som vuxit upp på gården lätt hamnar in i samma gamla lunk och gör allt så som det alltid har gjorts, utan någon större framtidsplanering eller energi. Och utan vetskap om hur livet utanför gården ser ut. Jag tror att nästan alla kan bli det och lyckas, huvudsaken är att man har intresse och vilja att lära sig mer, oberoende bakgrund.

    För att svara på själva blogginlägget har ju Sverige fler anställda på gårdarna eftersom de har större gårdar. De har större, viktigare arbetsuppgifter, där man dessutom får lön värt att tala om. För att vi ska komma upp i samma nivå i Finland måste gårdarna växa avsevärt.

  4. Nisse skriver:

    I Sverige är det vanligare att icke-bönder köper gårdar – men också säljer dem.

    Det är ganska stor skillnad om man är född på gården och har förfäder som för tusen år sedan odlade upp den. Dessutom har grannar med samma bakgrund. Det ger band som inte bryts med lätthet. Och stabilitet.

    Visst är det bra att man ser sej omkring i världen och lär sej nytt men jag tror ingen har den minsta chans att fortsätta i samma gamla lunk – så snabbt och mycket har jordbruket förändrats de senaste årtiondena.

    Det som hindrar vem som helst att bli bonde ytterst effektivt är den stora mängd kapital som är bundet i gården. Man skall vara ordentligt rik för att börja från noll. Även om man ärver bara gamla maskiner och fallfärdiga byggnader så är det oftast ändå nånting som fungerar – och som man lärt sej använda.

    Lönsamheten är också sådan att en utomstående med krav på ens någorlunda lönsamhet mycket snabbt inser att det här bör man ha ett bra betalt annat jobb för.

    All heder till den utomstående som klarar av det men jag är skeptisk – mycket skeptisk.

  5. Mats skriver:

    Grannsämja är en faktor jag inte tänkt på. Men å andra sidan, den är ju viktig just därför att vi är vana med att den är viktig. Om vi var invanda med att det byter folk i granngården med jämna mellanrum kanske det skulle gå lika bra. 🙂

    En intressant aspekt med det där att jobba som anställd är att man ju faktiskt kan fokusera på ett annat sätt än en vanlig jordbrukare. Det finns faktiskt en del mänskor som gärna jobbar med djur men är rätt ointresserade av odling och maskiner. De blir därför kanske halvdana jordbrukare totalt sett om de måste sköta en hel gård, men fenomenalt skickliga djurskötare om de får möjlighet att koncentrera sig enbart på den delen av verksamheten.

  6. Nisse skriver:

    Det är ju det som arbetsdelningen bygger på: Specialisering.

    Fast jag personligen skulle tycka det vore enormt tråkigt. Jag är sådan som hellre sysslar med allt mellan himmel och jord (eller satellit och jord som det heter nuförtiden :-).

    Den stora fördelen med att vara bonde är just att det finns rent av tusentals olika uppgifter så det blir minsann aldrig tråkigt.

    Jag vet att det finns människor som gillar rutin men jag är raka motsatsen. Och i jordbruket finns det inte två år som skulle vara likadana.

  7. Janne B skriver:

    Ja håller med Nisse att allt förändras,men fast jag inte är aktiv jordbrukare så följer jag faktiskt med vad som händer och vad som är aktuellt. Men en kommentar kan jag enligt min åsikt är Kalle som oxo har försökt (annat än att mustaschen växer trögt) blev de riktigt. Jag tror att man ska vara öppen och se oxo vad andra jobbar med. Ja tycker att de en bra ide att K-köpmännen satsar på lokalt producerad mat, de ger fast int hela inkomsten så en liten del i varje fall. Jag kommer ihåg när jag lastade krysantemer i Belgien och därifrån till Tyskland, och därifrån fick dekorationpumppor som folk odlade på sina hemtomter. De va allt hemmåt för dom.