Infokväll

De flesta organisationer och företag som är verksamma inom jordbrukssektorn har insett att det inte är nån som helst ide att ordna möten och annan verksamhet under sommarhalvåret. Från det att vårbruket inleds är det mötesstopp tills tröskan stannar på hösten. Följaktligen tenderar vintern att bli desto mötes- och sammanträdestätare.

Höstens mötespremiär inleddes för min del på måndagskvällen är ÖSP (Österbottens Svenska Producentförbund) ordnade en infokväll. Tidigare har det här höstmötet varit belamrat med en del mötesformaliteter men numera sköts allt sådant på vårens årsmöte och höstmötet präglas med av information och diskussion. Dessutom ordnas det gemensamt för flera lokalavdelningar, så på måndagens möte fanns jordbrukare från Jakobstad, Pedersöre, Esse och Purmo närvarande. Multikulturellt så det förslår, med andra ord.

På programmet fanns en del information om ändringar i konkurrenslagstiftningen, höjning av energiskatt, en del intressant om vindkraft och biogas m.m. Därtill medverkade Eirik Granqvist, en kanske inte helt obekant konservator och klimatskeptiker, med en del tankar om klimatförändring och rovdjurspolitik. En del som sades var milt sagt lite kontroversiellt, men å andra sidan är det hälsosamt att höra sånt också ibland.

I övrigt måste jag sälla mej till köldkören som startats av Kalle och Nisse. Det är märkligt hur den här första rejäla köldknäppen på höstkanten går genom märg och ben och få det att kännas som om man aldrig skulle få upp värmen igen. Om bara ett par veckor kommer vi att mysa när det är -5 till -10 och tycka att det är varmt men nu känns det svinkallt. Nåja, det brukar gå över efter nån vecka.

För kornas del är kölden välkommen. Min oisolerade ligghall fungerar som sämst (läs: är som mest fuktig och klottig) när temperaturen är kring noll. Nu när det börjar bli kallare är den torr och fin och fungerar nästan bättre än på sommaren. Kölden har sina fördelar också.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.