Lantmannen

Idag inföll månadens höjdpunkt ur ett lantbrukstidskriftsmässigt perspektiv, idag kom nämligen den svenska tidningen Lantmannen med posten. Tidningen ges ut av LRF Media, som har en rätt varierande tidningsbukett. Samma förlag ger ut tidningar som Lantmannen och Tractorpower, men också Båtnytt, Drömhus& trägård och Cosmopolitan(!).

Lantmannen är definitivt den sista agrara tidning jag skulle ge upp om jag var tvungen att skära ner på prenumerationerna. Visserligen måste jag hålla med det som Nisse konstaterade i en tidigare kommentar att tidningen helt klart fokuserar på stora gårdar. Det är niometersharvar och sexmeterssåmaskiner som gäller och de flesta skördetröskor är bredare än en normal finsk tröska är lång. Det oaktat får jag ut massor av att läsa den. Dels ger det inblick i hur de stora gårdarna hanterar verksamheten. Jag kan förstås vanligen inte kopiera deras lösningar rakt av, men ofta kan man överföra tänkesättet och anpassa det till mina förhållanden. Dels ger det inblick i teknik och metoder som ännu inte kommit hit, men bör kunna vara användbara eftersom klimatet är likartat. Och för det tredje är de svenska böndernas företagsmässiga tänkande rätt sporrande att ta del av.

Därtill har tidningen till och från haft rätt intressanta journalister på redaktionen, bl.a. saknar jag fortfarande Per Emgardssons traktortester med formuleringar som “70-talsförare blir både nostalgiska och lomhörda när de provkör nya Belarus med sina 87 dB i hytten”.

I senaste nummer fanns intressanta artiklar om spannmålshanteringen på en 800 ha:s gård, analys av en odlingstävling mellan olika maskinlösningar där plogen klarat sig bra i jämförelse med lättbearbetning trots att den inte borde göra det och en del annat läsvärt. Det ser ut att bli en bra fredagskväll. 🙂

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

3 reaktioner till “Lantmannen”

  1. He-he, skillnaden är väl att jag kommit in i gruppen Gruffande Gamla Gubbar :-).

    Man börjar bli allt mer skeptisk och kritisk av sej …

  2. Nån GGG är du inte. 🙂 Ditt påstående är helt korrekt, Lantmannen ÄR väldigt fokuserad på de stora gårdarna. Ta den där odlingstävlingen jag nämnde som exempel. Inte en enda av de maskiner som användes ligger inom min budget, de är tänkta för en helt annan storleksklass.

    Däremot är det intressant att försöka plocka ut slutsatserna och lärdomen av tävlingen och tillämpa den i min egen verksamhet. FM-ligans teknik i gärdsgårdsseriens lag, helt enkelt. 🙂

  3. För 30 år sedan ville min pappa avsluta prenumerationerna på alla lantbrukstidskrifter av samma orsak som jag nu gjort (sic !) men jag ville fortsätta av precis samma orsak som du för fram. Och så räknade jag med att om 20 år skulle de alltför dyra maskinerna säljas billigt som begagnade. Den Rapid jag köpte är 18 år gammal …

    Men tiderna har också ändrats. Då fanns det inte mycket andra källor till kunskap och Maskinjournalen har varit ganska bra liksom gamla Jord och Skog (som numera heter Lantmannen). Det fanns inget Internet som nu är min huvudsakliga källa till information.

    GPS var ju ofantligt dyr då den kom och är ännu i dyraste laget (den som är tillräckligt noggrann alltså vilket betyder 10-20 cm noggrannhet) men man kan se att priserna är på väg ner och om tio år är den väl standard på traktorerna … Så i den meningen har du alldeles rätt.

Kommentarer är stängda.