27 november, 2010 av Mats

Yrkesidentitet

En kompis frågade en gång vad det är som styr vissa jordbrukare till att bli mjölkbönder, andra att bli svinfarmare, nån att bli potatisodlare eller nåt helt annat. Vad är det som avgör vad man satsar på? Jag svarade att det förstås handlar om förutsättningar i form av t.ex. klimat och jordarter men att det också spelar stor roll vad jordbrukaren är intresserad av. Frågeställaren tänkte efter och konstaterade sen att det ju faktiskt låter ganska trevligt med ett yrke där ens personliga prioriteringar får vara med och styra vad man jobbar med. Den slutsatsen är jag definitivt benägen att hålla med om.

För jordbrukare tenderar privatliv och yrkesliv att flyta ihop. Ofta påverkas vår yrkesverksamhet av vår personlighet, egna preferenser får påverka vilka verksamheter man bedriver o.s.v. Omvänt definierar yrket också många gånger vem man är privat. Jordbruket styr vilka hobbies man har, vilka värderingar man anammar etc. eftersom man påverkas av de kretsar man rör sig i och jordbrukare företrädesvis brukar röra sig i jordbrukarkretsar.

I och för sig är det här inget unikt för min yrkeskår, överlag definierar vi finländare ofta oss själva via vårt yrke. När vi träffar en ny människa är frågan om yrke ett av de första samtalsämnen vi tar upp. Säkerligen beror det till viss del på att den frågan är ganska bekväm och enkel, men till viss del tror jag också vi intresserar oss för personens yrke därför att vi faktiskt anser att det berättar nåt väsentligt om personen.

För en jordbrukare innebär det att vår yrkesroll är så nära förbunden med vår person också att ett bakslag för företaget är ett bakslag för mej personligen. Att avveckla företaget eller gå i konkurs inte bara är en ekonomisk utan också en personlig tragedi. Att sluta som jordbrukare är inte bara att lägga av med ett jobb, det är att lägga ner ett helt liv.

Personligen tycker jag det finns både en positiv och en negativ aspekt på det här. Det är en förmån att min person får påverka och skina igenom i det jag gör, men det känns farligt att det jag gör får definiera vem jag är. Jovisst, jag säger också saker som ”jag jobbar inte som jordbrukare, jag ÄR jordbrukare”, men jag borde också vara nånting mer än min yrkesroll. Människan Mats borde (förhoppningsvis) vara mer än jordbrukaren Mats.

Kommentarer inaktiverade.