Familjens julförbredelser är i full gång. Huset städas i etapper, på basen av ett långt äktenskap med arbetsfördelningen att jag gör grovstädning och hustrun sköter finliret. Av erfarenhet vet vi att vi inte har riktigt samma ambitionsnivå beträffande noggrannheten.
Julgranen är huggen tillsammans med sonen och står lutad mot uthuset i väntan på att komma in. Vissa år har julgransanskaffningen haft tydliga drag av skogsvård (man skall ju gallra bort små och nödvuxna träd) men i år är den relativt anständig. Tyvärr bröts toppen av på hemvägen men den borde gå att använda ändå.
För jordbrukets del är det också en del att att ställa inför julen. I den mån arbeten går att göra på förhand försöker jag göra det för att ha lite mer ledigt i julhelgen. Djuren skall ha sitt i helgen precis som på vardagarna, men det är ju onödigt att ordna så man hamnar att hämta ett ballass på självaste juldagen eller annandagen. Jag körde hem rundbalar på tisdag och de borde räcka nästan till nyår. På onsdag tömde jag kalvarnas liggplats och fyllde på med ny halm vilket borde ge dem en bra sovplats ända till trettondagen.
Min farmor brukade berätta att man förr ansåg det viktigt att korna skulle ha ordentligt med foder på julaftonen, även de gånger det varit en dålig sommar och man till vardags hushållade med höet. “Om höet räcker till eller inte kan inte hänga på en stillo” brukade hon säga. Nu finns det för det mesta foder så det räcker gott och väl varenda dag, men jag tycker att tanken att även djuren skall ha lite extra på julafton är vacker.
“Stillo” är pedersöredialekt för mjölkning eller ladugårdspass, man har “morisstillo” (morgonmjölkning) och “kvällsstillo”(kvällsmjölkning). Att “stilla djuren” innebär att man utfodrar dem.
