En fin julhelg går mot sitt slut. Snö och köld, släkt och vänner, julkyrka, god mat, pulkåkning och familjetid. Kort sagt en bra julhelg.
Det finns ett stående skämt bland djurbönder om att alla stora haverier på mjölkmaskin, utgödsling och utfodring alltid inträffar på julafton, nyårsafton eller midsommarafton, när alla reservdelsfirmor är stängda och servicekillarna stängt av telefonen. Den här julen var helt traditionell även i den bemärkelsen.
På kvällen den 23:e, mitt under brinnande julstädning, upptäckte jag att korna inte fick nåt vatten i vattenkopparna. God Jul, vattenledningen har frusit. Almanackan full med röda dagar och ladugården full med kor som borde få vatten sätter effektivt sordin på julstämningen. Det torde inte vara nån överdrift att påstå att rörmokarna inte direkt står i kö för utryckningar i julhelgen.
Efter lite efterforskningar kunde jag konstatera att problemet ändå knappast skulle att tarva rörmokare. Isproppen fanns inne i gamla ladugården, ett kallt utrymme som dock är isolerat. Med andra ord borde det gå att tina upp den genom att få upp värmen i ladugården. Jag grävde fram en värmefläkt och satte igång.
I väntan på islossningen måste ju korna ändå få vatten på nåt sätt. Lösningen blev att bära in snö på foderbordet i en stor så. Snö är på intet sätt någon fullgod ersättning för vatten, men det är i alla fall bättre än ingenting alls. Tack och lov dricker korna mindre när det är så här pass kallt, men det gick ändå åtskilliga såar för att hålla dem nöjda. Under kvällen kollade jag då och då om proppen lossnat, men icke. Fläkten fick vara på över natten.
Julaftonsmorgonen kom och proppen satt fortfarande stadigt på plats. Det var först på fyratiden på eftermiddagen jag äntligen fick en tunn vattenstråle i en tappkran vilket angav att proppen börjat ge efter. Jag lät vattnet rinna, så småningom släppte proppen med en duns och vi hade passerat det första nålsögat.
Följande kontrollpunkt var vattenkopparna. De skall i princip hållas frostfria av sig själva, men när vattnet stått stilla i närmare ett dygn är risken stor att det också uppstått isproppar i dem eller nån annanstans i ledningen. Till min stora glädje kunde jag konstatera att en kopp var öppen! Visserligen hade de två andra frusit, men en kopp räcker för att hålla djuren med vatten. Kopparna är dessutom kopplade i serie och den var den sista i raden som fungerade. Så länge vattnet flyter i ledningen kommer det på sikt att smälta också de kvarvarande propparna. Jag kunde med lugn i sinnet fira julafton med familjen, medveten om att korna hade vatten så de klarar sig.
På juldagen gav jag de två kvarvarande kopparna en mild puff i rätt riktning med kosanvärmare och då släppte ytterligare en propp. Den tredje och sista fodrar lite mer jobb och får vänta till mellandagarna, med två koppar klarar sig flickorna fast till våren om det skulle knipa.
Hade förra helgen lite liknande upplevelse, men mina flickor har 2 koppar/ avdelning så det är ju inte så farligt fast en fryser, men det är ju intressant att se sen då det börjar tina upp om det börjar duscha nånstans.
Än så länge är jag förskonad från läckor, men så återstår också ännu en kopp som inte funkar. Faktum är att det bekymrar mej en smula, vi har haft c. -10 hela dagen så den borde strängt taget ha tinat av sej själv. Att den fortfarande är torr får mej att undra om det kan uppstått nån skada på själva ventilen.