Vardags igen

Det var den julen, riktigt skönt att den kommer endast en gång om året. Hos oss uppstod det inga större tekniska problem. Det enda som krånglade till sig var kylningen i mjölktanken (givaren hade “hakat upp sig”) och en fläkt i gödsel kanalen som frös fast lite grann. Problemet med kylningen kom till all tur fram då vi var i ladugården, så det löste sig utan att mjölken hann bli varm.

Igår flyttade vi igen några djur. 6 kor flyttade ut till “sin-avdelningen” och 4 kom in för tillvänjning. Vi hade nog tänkt flytta dem före julen, men då det var så kallt (-23) så ville vi inte flytta ut några kor från den varma ladugården.
Däremot har de kor som varit en längre tid ute inga bekymmer över det kalla vädret. Som Mats har skrivit, så är korna rätt kyltåliga. Så länge de har vind/regn/snöskydd, mat och dricka klarar de nog galant av en vinter på våra breddgrader. Dessutom är det viktigt att se till att de har ett torrt liggunderlag att sova på.

Profilbild

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!