Hej, mitt vinterland…

Snön börjar bli knädjup även i mina trakter och det gör hemkörningen av rundbalar allt mer intressant. Främst för att kärran måste skyfflas ren från snö och is mellan varven, hal plast på isigt flak är ingen bra idé ur trafiksäkerhetssynpunkt. Därefter blir följande intressanta moment att ta sej fram genom all lössnö. Knädjup snö är tillräckligt för att traktorn skall få jobba lite, speciellt då det byggs upp en rejäl snövall framför framaxeln. Med fyrhjulsdrift och aktiv användning av differentialspärren har det hittills gått rätt bra, men jag har för säkerhets skull börjat köra ett tomvarv till balhögen och ut på vägen igen för att öppna upp spåret innan jag lastar på balarna. Att både dra ballass och packa snön framför sig kan bli lite för mycket på en gång.

Något besvärad måste jag också medge att det snart börjar bli lite osäkert om jag hittar alla balar. Speciellt på ställen där snön tenderar att driva täcks balraderna rätt effektivt. Hittills tror jag dock inte att jag missat nån, men våren lär ju utvisa hur det ligger till med den saken.

Jag är något osäker på om det beror på Casens tonade rutor eller nåt synfel hos mej, men jag har faktiskt svårt att bedöma avstånd då marken blir helt snötäckt och diken, buskar och andra landmärken försvinner. Toningen suddar bort alla små ojämnheter i snötäcket och det känns som om man rörde sig på ett obestämbart område med obestämbar yta. Lite som att gå på vatten eller i luften, en lätt obehaglig känsla på nåt vis.

Fast säga vad man vill, vackert är det.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats