Investeringar….eller så inte…det är frågan.

Många människor söker sina rättesnören från olika texter. Det kan handla om Den Heliga Skrift  för endel, kanske Kauppalehti för någon annan. Själv söker jag ofta svaren på livets stora frågor i – Koneviesti.

Tyvärr är inte svaren där heller alltid entydiga utan kan ge upphov till ännu mera funderingar. Förra veckans nummer var i alla fall en höjdare. Inte en höapparat eller grishusinredning så långt ögat nådde utan bara artiklar som intresserar mig. Renovering av ventilbordet på en gammal grävmaskin. Intressant! Test av en Case. Intressant att se att jag fortfarande inte är intresserad. En artikel om olyckfall under reparationsarbeten. Intressant. Test av Izuzu Pick-up. Intressant.

Efter att jag stavat mig igenom ovanstående facktidskrift på vårt främmande inhemska trodde jag det var aktuellt med en paus. Då föll ögonen på ledaren och då blev det först riktigt intressant. Den handlade om huruvida man skall grundreparera en maskin eller köpa en ny. Exemplet var en tröska, lite äldre än min som hade grundreparerats. I princip hade alla rörliga delar bytts ut samt hela skärbordets botten var förnyad, inkl skidorna under. Kostnaden hos märkesservice stannade på 13000 euro, eller ca 15 % av vad en ny tröska kostar.

Är detta vettigt eller dumt, och hur står det sig när det gäller andra maskiner. Helt klart, man får ju ingenting större eller modernare genom att göra som ovanstående. Har man ingen hytt på tröskan innan har man ju inte det efteråt heller. I princip har man ju en oanvänd 20 år gamma tröska, eller traktor, eller såmaskin. Börjar man sedan räkna in bytesvärdet på den maskin man har kan resultatet bli minst sagt förvirrande.

Själv börjar jag också stå lite i skamvrån vad gäller Valtran. Zetorn är enkel, den kommer aldrig att avyttras, vi skall åldras ihop, men Valtran börjar bli ett huvudbry. En ny Valtra till mig kostar ca 65000 euro och den 10 år gamla ger mig ca 40-50.000 i inbyte. För 20.000 har jag då en tio år nyare, lite modernare maskin. (På gott och ont). Men att observera, för kostnaden 0 euro har jag den maskin jag har idag och är nöjd med. Problemet är ju bara det att gapet till en ny maskin stiger för varje år. Dessutom har drivmedlet kommit in som ett orosmoln. Det kan vara dumt att köpa en dieselmotor idag, samtidigt som en ny diesel kanske kan drivas med framtidens bränsle, men inte den jag har. Om så sker kommer det ju att smälla på backen när priset faller på min traktor.

Utrustningsmässigt saknar jag inget idag. Det talar ju för att inte byta. Ett alternativ idag är ju att vänta flera år och sedan köpa en ny som direktaffär, men 70.000 är en tung utgiftspost, dessutom inte förankrad i något som helst vett, utan bara ett habegär.

Däremot vad gäller just tröskan (Claas 48S) så tror jag benhårt på alternativet grundreparation. Detsamma gäller flera andra jordbruksmaskiner, tex såmaskin och plog. Egentligen har ju detta i all tid gjorts på plogarna, man byter bara slitdelarna och så kör man igen. Det finns egentligen inget som talar för en ny plog om man inte vill ha en större eller lyckas få den gamla bortvindad.

Så egentligen skall ovantående soppa kokas på ingredienserna habegär, snålhet, vett, dumhet och en liiiten nypa kunskap. En liten del avundsjuka kan också bra bakas in.

Undrar då hur soppan kommer att smaka?

Författare: Kalle

Har varit spannmålsodlare sedan 20 årsåldern. Jobbar som brandförman i Närpes, det betyder att jag inte är heltidsjordbrukare annat än i hjärtat. Jag har familj, sambo och tre döttrar födda -04, -09 och -16 Jag odlar spannmål och oljeväxter på 38 ha, och gör detta på största allvar. Den skrala lönsamheten har inte knäckt mig, bara gjort att jag inte kan vara heltidsbonde. Dessutom har jag ett intresse för närhistorien, och jobbar gärna med att restaurera nyare veteranbilar. (70-talet) Har tre dylika + en mc i garaget. Samlar gärna material och skriver ner mycket nutidshistorier för framtiden. Jag är öppen för det mesta bara det inte har med sport eller idrott att göra. Jag betraktar all sport och idrott som flykt och försvarbeteenden, det man inte kan göra med traktorn kan gott lämnas ogjort!

13 reaktioner till “Investeringar….eller så inte…det är frågan.”

  1. He-he, du är inte den enda som sitter och skrapar sej i huvudet ifråga om maskininvesteringar. Att köpa ny (begagnad) såmaskin var klart fall för mej för den gamla var hopplös till sin konstruktion (billarna hölls inte i jorden). Men så är nästa fråga: Har jag en traktor som orkar dra den ?

    Och traktorköpet är besvärligt. Jag och Mats har stött och blött frågan i hemlighet (alltså inte på Bondbloggen :-). Just som Kalle skriver så blir de gamla traktorerna bara allt mer föråldrade hela tiden. När skall man förnya ?

    Problemet med de gamla traktorerna är att de egentligen är eviga. Med litet reparationer så kan man köra hur länge som helst (som det finns reservdelar). Men en dag står man inför problemet att maskinerna är för stora och då måste man göra nånting.

    Jag har som riktlinje att jag köper en traktor då jag får en för 10 000 euro med frontlastare och minst 120 hk. Litet kan man flexa men inte mycket.

  2. Jag grundrenoverade min Sampo 600 för några år sedan. Det är ju på inget sätt någon modern tröska, men likväl gör den samma jobb så länge den är i gott skick. Renoveringen gjordes av en firma som specialiserat sig på tröskor, om jag minns rätt var priset ca 8000€ inklusive frakten av tröskan. Alla slitdelar (lager, kedjor, kedjehjul, bussningar osv) byttes, plåtar svetsades i där det behövdes, kugghjulen i växellådan vändes mm. En totalrenovering med andra ord.

    Före renoveringen hade tröskan betat av uppskattningsvis minst 1000 ha, enligt renoveraren borde den gå lika mycket till utan större problem. För 8000€ plus vad en välanvänd Sampo 600 betingar får man inte mycket till tröska som man kan förvänta sig samma sak av.

    Givetvis får jag så lov att köra omkring med en tröska som är nästan 30 år,men det stör mig inte så länge den fungerar finfint.

  3. Faktum är att jag tror att grundrenoveringar många gånger är en riktigt bra utväg om man annars är nöjd med den maskin man har. Kollegan Jonas såmaskin som figurerade på bloggen i våras är ett exempel på det. Den är tjugo år gammal, men efter lite ombyggnader och restaurering är den en betydligt bättre såmaskin än många som säljs nya idag.

    Men en annan fråga: varför är det självklart att nästa traktor skall köpas som splitterny? Jag har aldrig ägt en bränny traktor och tvivlar starkt på att jag nånsin kommer att göra det.

  4. Inte en chans om 10 år. En traktor på 100 kW behöver en släpvagn med batterier.

    Det behövs något av ett genombrott på batterisidan för att det skall fungera. Småtraktorer däremot kunde vara möjliga.

    400 kg batterier ger ungefär 16 kWh energi och det betyder under 20 minuter då traktorn drar på full effekt. Med 4000 kg batterier kan man köra ca. 3 timmar på full effekt. Så antingen måste batterierna bli effektivare eller så måste man ha en väldig massa.

    Efter tre timmar kunde man nog åka hem och dricka kaffe förstås men då borde batterierna kunna laddas på en kaffepaus.

    Billigt blir det inte heller.

  5. Allis-Chalmers tog fram en traktor mad elmotor i slutet på 50-talet i experimentsyfte. I grunden var det en Allis-Chalmers D-12, med en 20 hk likströmsmotor. Motorn matades med el från 1008 st bränsleceller. Bränslecellerna drevs i sin tur med propangas. Traktorn var direktdriven utan växellåda. Hastigheten varierades med strömstyrka och riktningen (fram el. back) med att kasta om polariteten. Ritningarna borde kanske dammas av nu 50 år senare… 😉

  6. En ny Valtra skiljer sig inte väl nödvändigtvis så mycket mot den du har idag. Lägre dB i hytten har de väl fått.

    “Mats skriver:
    Men en annan fråga: varför är det självklart att nästa traktor skall köpas som splitterny? Jag har aldrig ägt en bränny traktor och tvivlar starkt på att jag nånsin kommer att göra det.”

    Samma sak här, senast en ny traktor syntes på gården var 1976, och den finns fortfarande kvar (borde ha bra inbytesvärde, “endast en ägare” 🙂 ). De senare har köpts som begagnade.
    Men en “nästan ny” med lite körtimmar och ett klart begagnat pris skulle jag kanske kunna sträcka mig till..

  7. Jag grundrenoverade min Sampo 600 för några år sedan. Jobbet gjordes av en firma som riktat in sig på just den sortens projekt och kostade, om jag minns rätt, 8000€ inklusive frakten av tröskan. Alla slitdelar (lager, kedjor, kedjehjul osv) byttes, plåtar svetsades i där det behövdes, dreven i växellådan vändes mm. En totalrenovering med andra ord.

    Givetvis får jag finna mig i att åka omkring med en nästan 30 år gammal tröska, men det stör mig inte när den är i fint skick. Före renoveringen hade den tuggat i sig rejält över 1000 ha, enligt renoveringsfirman borde den klara minst lika mycket till med normalt underhåll. För 8000€ plus vad en välanvänd Sampo 600 kostar får man inte mycket till byteströska som man kan tro det samma om.

    En gammal maskin i gott skick gör i allmänhet inte själva jobbet särdeles mycket sämre än en splitterny, åtminstone inte när det gäller tröskor där grundtekniken inte har ändrat speciellt mycket.

  8. Minns inte namnet på rak arm. Det var en firma i Björneborg, två killar som båda hade jobbat på tröskfabriken tidigare. Den ena av dem har brukat skriva i Koneviesti om tröskor och tröskreparationer, men jag tror han lämnade jordelivet här om året.

  9. Det där med splitterny traktor handlar om uppfostran. “Köp aldrig något begagnat om du inte vet vem som haft det” brukade farsgubben pränta i mig. Dessutom tycker jag att prisskillnaden mellan en ny och en under 10 år är för liten för att motivera begagnat. Och så förstås det lilla habegäret. Man kan betala vansinnigt mycket bara för att få dra plasten av sätet.

  10. Eller köpa en lite medkörd (under 2000-3000h) och byta säte i den, då får man också dra av plasten… 😉

    Nej skämt o sido, men jag har aldrig köpt en ny traktor ännnu, och tror det blir begagnat i fortsättningen också. Men man ska int håsa, gäller att kolla upp saker och ting t.ex. med förra ägaren att man int åker på en nit.

  11. Ifråga om traktorer är prisskillnaden för stor mellan begagnat och nytt – för mej. Men jag är också längst ned i kedjan – efter mej kommer bara skroten. Och så är en 40 år gammal traktor lika bra som en ny om bara hästkrafterna räcker. Litet mindre bekväm förstås. Men en ny stol är billig.

    Mina anskaffningsprojekt brukar ta en väldig tid just för att jag vill ha koll på vad som finns och vad som är värt nånting. Och ifråga om en traktor så gäller det att kolla upp inte bara själva maskinen utan också reservdelar och annat.

    Däremot köper jag alltid nya datamaskiner. Priserna går ned så snabbt att man inte får en begagnad likvärdig för samma pris som en ny.

    Så det beror på …

Kommentarer är stängda.