Begagnad såg

Hos oss har vi kör vi med två motorsågar eftersom min pappa också jobbar en del i skogen på vintern (hittills i år de facto betydligt mer än jag). Bägge sågarna är av lite äldre modell och den äldre av dem har en tid visat tecken på trötthet. Därför börjar det bli dags att leta efter en ersättande såg och häromdagen slog vi till och köpte en begagnad s.k lättsåg.

Som namnet säger är den av en lite lättare kaliber än de traditionella motorsågarna. De är främst tänka för sågning av klenare virke och för den som i huvudsak hugger ved är det onekligen merparten av det som fälls klenvirke. Lättsågen är klart mindre till både vikt och omfång än de sågar vi haft och jag har tidigare avfärdat de här som snarast leksaker. En riktig såg skall vara tung som ett smidesstäd och ryta när man drar på gasen. Pappa var dock lite intresserad av dem och jag måste så här långt medge att den verkar ha sina fördelar. Den är klart lättare att bära med sig och t.ex. när man kvistar sitter den perfekt i handen. Som bygg- eller snickarsåg måste den här typen av sågar vara ypperliga. Eftersom vi inte har så värst mycket skog används sågen nästan lika mycket i andra jobb (vedhantering, byggande, trädgårdsjobb o.s.v.) som i skogen och i de här arbetsmomenten borde de vara helt ok.

Jag är fortfarande inte helt övertygad, men måste motvilligt medge att den här sågtypen också verkar ha sina fördelar. Och skulle det riktigt krisa till sig har jag ju min trogna tungviktare att ta till.

Lättsågen fram, den "riktiga" bakom.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

13 reaktioner till “Begagnad såg”

  1. jo lättsågen e myki bra då man grejar på byggen, dom åxå bra när man gallrar. Ha själv deltagit i en stockbyggar kurs där vi kört med lättsågar.

    Huskyn har dock en nackdel, ljudämparen e på undre sidan, den blir rikit het och ibland då man e “tarkka” o håller sågen nära kroppen ha man fått lite brännmärkta arbetskläder!

  2. Man får fram både ved och svett med en sådan såg. Betydligt lättare att bära och använda än en större jag gillar min.

  3. Jag har en 40 kubiks Jonsered som är alldeles tillräckligt lätt. Den nya modellen med handpump och kompressionsventil är dessutom lätt att starta.

    För större träd kan man köra med 90 kubikaren. Den bästa såg jag har haft är 2147 som är både lätt och skär så in i norden (grym kedhastighet). Men det är en proffssåg och tre gånger dyrare än småpluttarna.

  4. Hur är det med Er, är ni märkestrogna vad gäller sågar? Själv kör jag Stihl men det är mest för att vi har en bra “Stihl-dealer” i byn.

  5. Egentligen inte. Jag har Husqvarna, Stihl och Jonsered men Husqvarna startar inte, Stihl är tung och klumpig så det har mest blivit Jonsered i praktiken.

    (Sedan har vi ett par gamla amerikanska och japanska sågar som aldrig borde ha fått komma in i landet …)

  6. Jag föredrar proffssågarna, det är ju hastigheten på keden som är avgörande hur snabbt man kvistar och kapar ett träd.. 😉

    Lilla huskvarna är bra för stockhusbyggare, men som timmermansåg rekomenderar jag lilla shil med gashantndtaget utan på sågen 🙂

  7. För min del är det nog klåparen som håller i sågen som avgör hur snabbt (eller rättare sagt långsamt) det går. 🙂

  8. Om en Husqvarna inte startar beror det på fel inställning och service! Inget annat. Om man skall utföra något i skogen, (läs: sälja det man avverkar) gäller det nog att ha en proffssåg. Kedjehastigheten är av absolut betydelse!

  9. Troligen. Men servicen fick ingen förbättring till stånd så jag bytte till Jonsered. Det är egentligen samma såg men de hade olika förgasare på den tiden.

  10. Av nån anledning har vi haft många Husqvarna i familjen men nu då jag kikar på en ny röjsåg så är det nog Stihl som är intressant. Det har varit för många problem med Husqvarna genom åren, oftast på bränslesidan.

  11. Hos oss är det också Husky som dominerar, men det beror mer gammal vana än nån medveten preferens.

  12. Stihl är är bra fast jag kört med Huskvarna sedan -84.:P Angående bränsleproblem så är det bensinen idag som gör problemen.. Använd småmaskinbensin om ni sågar lite, sågar ni mera så avsluta säsongen med småmaskinbensin då torkar inte gummimembranen i förgasaren.. 🙂

  13. Jag har använt Husqvarna ända sedan 1970-talet. För tre år sedan köpte jag en Stihl 200 och måste medge att jag har varit mycket nöjd med den. Vikten endast 3,8 kg utan svärd men fruktansvärt ettrig och kedjehastigheten hög. Fantastiskt lätthanterlig med sin ergonomiska konstruktion och ringa vikt. Mycket bra vridmoment. Perfekt till kvistning och gallring men jag använder den även vid fällning av grövre träd.

Kommentarer är stängda.