Kalvförsäljning

På tisdagen sålde jag första gruppen av höstens tjurkalvar till förmedling. Helst skulle jag leverera alla på en gång, men åldersspridningen är lite för stor för att de skall passa i samma omgång. Det innebär att kalvbilen får ärende hit igen om nån månad, men det kan inte hjälpas.

Innan bilen kom föste jag in kalvarna i en lastningskätte som jag monterade upp av lättgrindar. Lättgrindarna underlättar arbetet med djuren markant, speciellt när man jobbar ensam. Man kan fånga in, avskilja och styra djur nästan hur man vill bara man riggar grindarna på rätt sätt. Just de grindar jag har är tillverkade nånstans i det forna östblocket. Kvaliteten är väl inte direkt nån höjdare och materialtjockleken är i konservburksklassen, men trots det är de en av de bästa investeringar jag nånsin gjort.

Lastningen gick rätt bra så när som på tjuren Herrman som blev skrämd när han hörde råmanden från de främmande kalvar som redan fanns i bilen. Han fick panik, stångades, sparkade och tvärvägrade gå in i kalvbilen. Chauffören konstaterade att vi gör klokast att inte driva på honom utan istället låta honom varva ner. Redan efter att vi låtit honom vara för sej själv  någon minut var han märkbart lugnare och började t.o.m. tycka att den där konstiga bilen var lite spännande och rent av intressant. Resultatet blev att han nästan självmant gick in i bilen i god och städad ordning.

Efter lastningen är det dags för pappersexcersis. Att fösa djur kräver gammalt hederligt djuröga, att sköta pappren är däremot hitec. Trafikantens kontor består av dator, streckkodsläsare, övervakningskamera för att hålla ett öga på djuren och annat kul. Han kollar att de kalvar vi lastat är samma som jag anmält, för in deras vikter i systemet och printar ut en forsedel åt mej. Sen är det tack och hej och grabbarna ger sig av ut på vägarna.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats