Dags för en liten lägesrapport från Heisala. 🙂 Sedan dess som jag senst skrev här, har det inte skett några större förändringar i invånarantalet, vare sig i ladugården eller hemma hos oss. En kokalv har kommit till världen och två kossor löste ut sin enkelbiljett till Pemar. Ja faktiskt, jag tänkte nästan glömma att vi blev av med 6 st tjurkalvar förra veckan, några finns ännu kvar men det lättade betydligt på “trycket” då så många flyttade på en gång.
Idag är det dags att trimma klövarna inför den kommande våren och sommaren, Manikyr-Mats har alltså kommit på besök.
För min del kan jag konstatera att den här sista tiden nog är till för att vänja sig med/vara nöjd över att den långa väntan snart är förbi. Övergången från att tidigare ha jobbat fysiskt nästan varje dag, till att tycka att det är en stor prestation att gå en knapp kilometer har inte varit direkt enkel. Men å andra sidan ser ju nog kroppen till att man får ta skeden i vacker hand och medge att man inte orkar längre, vilket ju inte är meningen heller.
Det att vi har duktiga avbytare har givetvis underlättat saker och ting. Efter en “lite mindre duktig” person som inte var direkt långvarig här, har vi nu två avbytare som är noggranna och motiverade att sköta sitt arbete så vi (läs jag) kan i lugn och ro överlämna “mitt” arbete åt dem. Detta har nog varit en förutsättning för att jag har kunnat lämna jobbet så bra som jag ändå har gjort.
Vi fortsätter att gå och vänta. För tillfället verkar allt lugnt och så länge vi har isen och isvägen i det skick som den nu är kan jag i lugn och ro hållas hemma tills det är dags. 🙂
