Gymfaktorn

Det är nu aktiellt att ändra skogsbrukslagen och göra det lättare att sköta skogen på olika sätt. Det har ju varit helt vansinnigt så att man kan fråntas rätten att sköta sin skog – om man inte kalhugger. Det har vi aldrig gjort och kommer inte att göra. Och nu har forskningen kommit fram till att det alls inte är nödvändigt heller.

Jag följer med diskussionen i Sverige och där har en del professorer vid SLU börjat undersöka andra möjliga skogsbruksmetoder. En (emeritus)professor har till och med börjat utbilda skogstekniker i “kontinuerligt skogsbruk” som inte är något annat än det vi tidigare haft men som kalhyggesfantasterna dömde ut på 60-talet. Bland dem en från Lappträsk – tyvärr.

Som vanligt bland experter så smutskastas det kraftigt. Nån har hört av nån som hört att den och den är en klantskalle. Men det värsta är att man ser helt dogmatiskt på frågorna. Det SKALL vara si eller så för det har man lärt sej. Utan att fundera över varför.

Intressant är att till och med Skogsbruket (vår dominerande skogsbrukstidskrift) börjat vackla i kalhyggesfrågan. En svensk professor ansåg vid ett tillfäller nyligen att kalhyggen nog är bäst men att det är möjligt att också använda andra metoder speciellt om man är självverksam. Det är minsann på tiden att inställningen nyanseras litet.

Så där bönder emellan pratas det ofta om att “man tar nu bara en processor” och skogen är snabbt slät. Visst, men sedan kommer det en hel del efterarbete, markberedning, plantering och plantskötsel så inte gräset kväver plantorna. Mycket arbete och/eller dyrt. Så jag försöker se till helheten och låter det växa träd kontinuerligt i vår skog. Då är tillväxten hög hela tiden. Med plantor blir tillväxten nära noll under den tid de är små.

Det som har ändrat mycket i lönsamhetskalkylerna är energivirkets prishöjning. Nyligen kom en undersökning från SLU där man konstaterade att det är lönsammast att inte gallra alls ! Då blir tillväxten i kubik maximal och eftersom man får ett högt pris för energivirke (mycket högre än i Finland) så finns det ingen orsak att sikta in sej enbart på produktion av timmerstockar.

Massaindustrin börjar förstås vara halvt hysterisk i Sverige eftersom det är lönsammare för en skogsägare att sälja som energivirke än som massaved – samma pris men inga kvalitetskrav och toppdiametern kan vara ned till 2 cm. Här går också energipriserna uppåt och om oljans pris går i taket så är det lönsamt med en helt igenvuxen ogallrad skog – med massor av kubik oberoende av kvalitet.

Jag förstår nog mångas oro över att det traditionella virkesutbudet skall försvagas och jag har inget emot att man använder processorer – och då kalhugger man för det blir nog ingen småskog kvar efter en processor. Men jag tänker fortsätta med mitt eget småskaliga skogsbruk där jag försiktigt fäller de gamla granarna så att småskogen blir kvar. Då har jag vunnit 15-20 år i omloppet i jämförelse med att jag skulle plantera små plantor – och sparar massor av arbete och pengar.

Men framför allt så har man glömt den viktigaste faktorn i lönsamhetskalkylerna: gymfaktorn. Om jag skulle ligga på soffan och låta maskinerna avverka så skulle jag bli tvungen att hasa mej till gymmet för att inte bli en fullständig soffpotatis. Jag vinner säkert många euro per kubik på att såga själv och pulsa i snön och därför inte behöva betala för gymmet. Och så skall vi inte alls tala om de samhälleliga vinsterna då man hålls i skick och inte får fritidsproblem. Jag håller ned hälsokostnaderna och de sociala kostnaderna. Med en massa grymma fritidsproblem så kanske man skulle ansluta sej till Hells Angels och det skulle kräva att samhället avlönar mer poliser och det är dyrt.

Så gymfaktorn är betydande och borde tas med i lönsamhetskalkylerna :-).

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

7 reaktioner till “Gymfaktorn”

  1. På känsliga områden, t.ex. nära bebyggelse eller på områden med rikligt fågel- och djurliv brukar man också föredra kontinuerligt skogsbruk eftersom det innebär mindre genomgripande förändringar.

    Det där med att vi bör undvika att Nisse går med i Hells Angels hade jag inte reflekterat över, men håller med om att det säkert skulle bli rätt dyrt för samhället. Breidbaand för bikers. 🙂

  2. Jag började grubbla över nutidens dårskap vid ett tillfälle då jag gick en motionsrunda efter att jag klippt gräset med en sitt-klippare.

  3. I Skogsland fanns det en artikel om en skogsägare som använde entreprenörer för avverkningen (han hade flera hundra hektar) och ändå ansåg det vara lönsammare med plockhuggning och snabbare återväxt.

    Jag skulle inte alls se kontinuerligt skogsbruk enbart som en miljöfråga utan som ett lönsamt alternativ – under vissa förutsättningar.

    Den bättre hälften är också nöjd då jag är i skogen. Man blir så trött och foglig på kvällarna och orkar inte hitta på alla möjliga dåraktigheter :-).

  4. Har också reflekterat över dårskapen ibland, vi hittar på en massa saker som gör livet lättare och minimerar vardagsmotionen. Sedan satsar vi en förmögenhet på olika sorts motionsattiraljer, gymbesök osv. Det kan för all del vara bra att komplettera tungt kroppsarbete med lättare och mera omväxlande träning också.

  5. Ja, inte vill jag ha tillbaka det gamla skogsbruket där en 50-åring var helt förstörd. Men man kunde kanske försöka använda det sunda bondförnuftet litet och använda maskiner där de behövs men göra lättare arbeten för hand.

    Jag gör minsann inte allt arbete för hand. Utan skogslastaren skulle det inte ha blivit till nånting alls med huggandet i år. De stora granarna är 29 meter långa och upp till 70 cm i diameter vid roten. Det går bra att såga omkull dem (om man fäller med vinden alltså 🙂 men sedan behövs det lastare för att lägga ihop stockarna och för att flytta kvistarna som kan vara lika grova som armen.

    Mitt manuella skogsbruk är inte helt manuellt utan bara till hälften – om ens det.

  6. Och om vi börjar med kontinuerligt skogsbruk då kunde vi ta med alla hästar som står och slöar i sina rasthagar,de skulle få bra träning med att lunna ut virke till större körstråk för vidare transport av virket.. 🙂

Kommentarer är stängda.