10 mars, 2011 av Nisse

Sladdlurens revansch

Vem har inte varit med om att då nån skall åka bort så söks det förtvivlat efter de små lurarna. De kan ligga under tidningar, i klädernas fickor, var som helst. Och har man då stängt av ljudet så går det inte ens att ringa till telefonen för att hitta den.

Vi har nu i ett antal år haft sladdlösa lurar vilket är ganska bekvämt många gånger. Men de blir alltid liggande nånstans och om laddningen hinner ta slut så hör man ingenting. Även om man hör att det ringer så kan det bli ett springande hit och dit i vårt stora hus med två våningar. ”Den är i övre våningen !” – ”Nej, den är i nedre våningen !”.  Den som ringer till oss bör i lugn och ro låta det ringa länge.

Med den gamla sladdtelefonen visste man precis var den fanns för den var fastskruvad vid väggen och luren satt fast i den med en sladd. Så i går fick jag tillräckligt att lursökandet och beställde en litet modernare sladdtelefon. Så man hittar telefonluren åtminstone. Den går också att kombinera med en sladdlös lur ifall man känner för att promenera omkring.

Men jag märkte  lustigt nog att sladdtelefon numera är högstatus. Det är höjdarna som använder dem och de kostar därefter. Men visst finns det billiga också. Jag bryr mej inte om alla sorters rackerier utan det är en hyfsad och enkel telefon som jag vill ha. Visst skall det vara IP-telefon men man kan lika gärna köpa en analog (gammaldags) telefon för det går att koppla en liten burk – en ATA (Analog Telephone Adapter) – mellan nätet och telefonen.

Jag är inte nöjd med dagens IP-telefoni därför att det gamla telefonnätet är alltför mycket inblandat – helt i onödan – men det tycks inte bli till nånting med operatörerna så man måste nu bara börja ändra sitt telefonsystem. Det behövs ju inga operatörer alls med IPtelefoni – även om de behövs då man skall ut på det gamla telefonnätet som hoppeligen försvinner för alltid så fort som möjligt. En vanlig människa märker ju ingen skillnad utan kan koppla sin gamla telefon till en ATA-burk och ringa precis som förut. Men mycket billigare.

Numren är ännu ett problem. Man måste ta reda på mottagarens SIP-adress (nästan samma som IP-adress). Tyvärr var det teleoperatörerna som gjorde upp SIP-standarden så den är inte så bra den hade kunnat vara om datanätsmänniskor hade definierat den. Det är stor skillnad mellan telenät och datanät.

Men jag pratar gratis med brorsan i Moskva i timtalen och det är bara en tidsfråga innan all telefoni är IP-telefoni. Senast då dagens ungdomar växer upp så river de det gamla telenätet. Men här hemma får de gamla telefonkablarna vara kvar och så skruvar jag fast gammaldags sladdtelefoner vid uttagen.

Etiketter:

Kommentarer inaktiverade.