I måndags gjorde jag ju vissa ommöbleringar i ladugården. Kalvarna avskiljdes från korna och kalvarna och de yngre kvigorna fick flytta ihop. Det sistnämnda gjordes hel enkelt genom att jag öppnade en passage mellan kvigornas ungdjursavdelning och kalvarnas kalvfålla och räknade med att grupperna då blandas med varandra. Men icke sa Nicke.
Nötkreatur är konservativa flockdjur och det märktes verkligen under den gångna veckan. Passagen jag öppnade är tre och en halv meter bred och omöjlig att missa. Trots detta tillbringade både kvigor och kalvar hela det första dygnet i sina ursprungliga avdelningar! Inte en enda kalv gick in till kvigorna och inte en enda kviga gick in till kalvarna. Bara för att man kan överskrida gränser innebär det ju inte att man måste göra det. Flera var framme vid öppningen, nosade och konstaterade att plankan som normalt stänger öppningen var borta, men inte en enda gick igenom den. Under det andra dygnet började vissa modiga individer göra upptäcktsfärder till Den Andra Sidan, men de återvände till den trygga hemavdelningen rätt snabbt. På torsdag började sedan gränserna suddas ut, men det tog alltså över tre dygn innan de var beredda att ompröva sina traditioner.
En som definitivt upplevt en genomgripande förändring är kvigan Hujeedamej. Hon har varit både yngst och minst i kviggruppen och följaktligen befunnit sig i absoluta bottnen av rangordningen, men efter ommöbleringen är hon plötsligt en av de tre största. Hon har gått från absoluta bottnen till absoluta toppskiktet i en handvändning och hon är inte blyg för att utnyttja situationen. Hon hunsar de mindre kalvarna och låter dem minsann veta vem som bestämmer. Det är ju inte direkt nåt sympatiskt beteende, men helt normalt. Turligt nog är hon inte särskilt storväxt, så det är inga desto kraftigare törnar hon delar ut. Kalvarna har utan vidare fått värre stötar så länge de bodde med de vuxna korna.
