19 mars, 2011 av Mats

Nära i tiden

Igår hade jag ett intressant samtal med en kollega. Han hade grunnat en del på det faktum att mänskor idag blir allt med intresserad av närmat och lokalt producerad mat. Många skulle gärna handla med lokalproducerat men har svårt att hitta varorna i butiken. Han konstaterade med viss förundran att det ju strängt taget inte är så värst länge sedan nästan alla mat var lokalproducerad, faktum är att vi två som bägge är kring de 40 kom ihåg den tiden.

Eftersom Jakobstad är centralorten i mina nejder använder jag den staden som exempel. Ännu i början (och kanske mitten) av åttiotalet dominerade de lokala företagen livsmedelshandeln. S.g.s. all mjölk i samtliga butiker i nejden förpackades av Jakobstads Mjölkcentral och producerades i inom femtio km:s radie från staden. Smöret var lite mer berest eftersom det kom ända från Karleby och osten kom från det fjärran belägna Vörå. Köttet kom från Österbottens Kötts slakteri i Bennäs eller från Snellmans i Jakobstad. Potatis och grönsaker kom till stora delar från odlare i nejden. Många små butiker hade fasta kontakter till vissa bönder som odlade produkter specifikt för den butiken.

Merparten av den mat som konsumerade var vad som idag skulle räknas som närproducerad och detta trots att den köptes i vanliga matvaruaffärer utan nån större eftertanke.

Sen skulle allt bli stort, billigt och centraliserat. Kontakten mellan handlaren och konsumenten blev svagare och kopplingen mellan odlare och konsument obefintlig. Nu rör sig pendeln igen tillbaka, vilket förstås är en god sak. Men som ringaren konstaterade; det är ju faktiskt inte så länge sedan vi skrotade allt det där som vi nu försöker bygga upp igen. Och tänk om nåt litet andelsmejeri med tjugofem leverantörer och hantverksmässig osttillverkning skulle ha överlevt tills idag, katten också vilken marknadsföringstrumf de hade suttit på!

En intressant fråga är hur långt tillbaka pendeln kommer att svänga. Kommer vi att få tillbaka kvartersbutiken med handelsmannen? Kommer vi att få tillbaka gårdar som gör direktleveranser till fasta kunder? Kommer vi att få små mejerier, slakterier och kvarnar som förser närområdet med mat utan att sikta in sig på att erövra världen? Eller har vi kört ner oss så i spåren mot superduperhypermegamarketarna att vi inte kommer loss från dem mer?

Etiketter:

8 svar till “Nära i tiden“

  1. Ika skriver:

    Det finns ju faktiskt odlare som säljer sina produkter direkt till kunderna. Jag brukar t.ex. köpa Solsidans ekolådor som åtminstone sommartid består nästan uteslutande av deras egna grönsaker. I saluhallen i Vasa kan man också köpa närproducerat fårkött, och åtminstone de lite större butikerna i Vasatrakten har en del närproducerade grönsaker från namngivna odlare.
    Sedan är det ju en annan sak att de flesta varorna numera går via partiaffärer och centrallager, så att den ost som produceras i Vörå kanske ändå måste köras via södra Finland innan jag kan köpa den i Vasa.

  2. Mats skriver:

    Stämmer, det går att hitta åtskilligt som är närproducerat och där producenten namnges vilket är jättebra. Och de varorna tenderar att bli fler.

  3. Gitta skriver:

    I synnerhet på sommaren finns det en hel del ”bodar” som säljer potatis, grönsaker, bär, sylter, safter, nybakat m.m.
    Tycker man nog hittar bara man söker.

  4. Mats skriver:

    Jag håller utan vidare med, varorna finns om man orkar söka. Det som min bekant avsåg var att det inte är så länge sen man fick lokala varor helt utan att söka, eftersom det var de som dominerade utbudet. Det var de mera avlägsna varorna man fick leta efter.

  5. Kimmen skriver:

    Nog kommer närproducerat och småbutiker tillbaka, senast när flytande bränslen kostar 1000 euro litern och elen 100 euro/kWh (dvs. då man inte mera kan göra biobränsle av sådant som går att äta och kärnkraftverkens verkliga skrotningskostnader har räknats ut). Om gamla människor skall kunna bo hemma så länge som möjligt kan man inte kräva att de rör sig särskilt långt och att ha långa hemtransporter lönar sig inte heller varken tids- eller kostnadsmässigt.

  6. Bjarne skriver:

    Om det som Kimmen skriver blir verklighet kommer det nog också att vara ganska svårt att odla. Jag tror inte att så värst många är villiga att gå tillbaka till användning av häst i lantbruket. En annan sak är att många nog är villiga att äta litet mindre om dom bara får ha sin bil eller annat motordrivet fordon igång.Så lösningen av ett bra drivmedel är nog en sak av största prioritet. Angående närbutiker på glesbygden har jag nog svårt att se att de kommer tillbaka.När man ser hur avfolkningen går med raska steg , kan man föreställa sig hur det ser ut om tio eller femton år. Det kommer inte att vara många kunder kvar.

  7. Mats skriver:

    Jo, så långt som till hästdrift skall vi hoppas att vi inte behöver gå. Strängt taget skulle det vara vettigare att ta traktorbränsle ur skogen än använda häst, eftersom hästens foder tar upp en del av åkerarealen som annars producerat mat.

    Men jag håller med Kimmen till den delen att det sätt vi sköter våra matinköp idag bygger på billiga transporter. Vi kör tiotals km till köpcentret och köper mat som rest runt halva världen. En höjning av bränslepriset skulle ändra parametrarna i den ekvationen rätt ordentligt.

  8. Nisse skriver:

    Jag håller inte med om avfolkningen – tvärtom kommer folk att flytta ut till glesbygden då de nya generationerna får tillgång till ett snabbt datanät. Då blir det möjligt att jobba på distans utan problem. Och bostädernas pris bestämmer ganska bra vart folk flyttar.

    Sedan kan det hända att den här generationen måste försvinna först eftersom de inte förstår sej på datanätet alls (alltså de som är yngre än jag :-).

    Vi har haft fibernät i över sju år och har sett hur folk börjat jobba över nätet här i vår by – mer än jag trodde.

    Så snart kommer flykten till landsbygden.