Bygge på gång

På torsdagen svängde jag in hos kompisen Tomas för att se hur hans ladugårdsbygge framskrider. Tomas har dikor och har hittills använt en gammal lada som ligghall, vilket fungerat men kanske inte alltid varit så ändamålsenligt. Nu skall korna däremot få en ordentlig ligghall att husera i. Det blir en rätt så rätlinjig konstruktion med ströbädd i liggavdelningen, en skrapad gång där korna äter och öppet foderbord mot söder. Skall bli kul att se hur det framskrider.

Att investera i byggnader i jordbruket är alltid lite spännande eftersom man ofta får lov att räkna med rätt långa återbetalningstider. På kort sikt är t.ex. en ladugård aldrig lönsam, den betalar sig vanligen på tio-tjugo års sikt. Den långa återbetalningstiden kan avskräcka, men å andra sidan är det inte heller hållbar att aldrig återinvestera om verksamheten skall kunna fortgå.

Traditionellt brukar jordbrukare bygga sina byggnader nära bostaden, vilket är lite tveeggat. Förstås är det bekvämt att ha arbetsplatsen nära hemmet, men om man av nån orsak (t.ex. sjukdom) vill lägga ner verksamheten är det då nästan omöjligt att sälja byggnaden åt nån annan. Riktigt stora investerinar, i miljonklassen, brukar man därför ofta försöka placera på en egen tomt för att byggnaden skall kunna säljas vidare ifall att något oförutsett tillstöter.

Tomas investering rör sig inte i de summorna och byggnaden är placerad i anslutning till de befintliga byggnaderna. Såhär långt ser det lovande ut, jag får säkert anledning att återkomma.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats