Spysjuka.

Just då allas insats skulle behövas som bäst så slår spysjukan, som florerat i nejden sen nyår, till. Själv har jag tillsvidare klarat mig även om det “bubblat” till lite nu och då, men kanske det mest varit “sympatikurr”.
2/3 av gårdens arbetsstyrka har i alla fall tidvis varit utslagen över helgen och det är inte av sviter från häftigt Valborgsfirande eller överdådigt taklagsfestande. Sjuklingarna har i alla fall gjort sitt bästa för att hålla ställningarna, tack för det.

En gammal trädgårdsodlare sade till mig en gång att “det går bra att vara grönsaksodlare blott man tycker om att arbeta och får vara frisk”. Och visst hade han rätt, vi jobbade länge på fredagkväll för att komma ikapp tidtabellen visavi sådderna och vi lyckades ganska bra men nu är vi hopplöst efter med flera arbetsmoment igen på grund av spysjukan.

Mellandottern återvänder i morgon kväll från en 2 veckors semester i det stora landet i väster. Hoppas att hon nu är full av iver att ta itu med lite jobb här på gården vid sidan av sitt postutdelningsarbete.
Kallt och blåsigt har det varit idag men jag planerar i alla fall att försöka komma igång med vårbruket i morgon om jag nu inte i min tur drabbas av spysjuka.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.