Invasion.

För en vecka sen, kvällen inför resan till Ekenäs, företog jag en granskning av odlingarna tillsammans med min goda vän Matias från Berners växtskyddsavdelning för att kontrollera att allt var OK. Jag befarade att insekterna hade vaknat till liv eftersom värmen kommmit då jag redan på morgonens granskningsrunda hade sett tecken på att något var på gång. Och mycket riktigt så hade speciellt kålodlingarna invaderats av främst jordloppor. På en del av kålplantorna räknade jag till närmare 20 st loppor som sög växtsaft till de grad att plantorna slokade.

Kålplanta angripen av bland annat vågrandig jordloppa.

"Utsugen" kålplanta.

Hade jag rest till Ekenäs utan att göra något åt saken skulle jag nog inte ha haft många kålplantor kvar vid hemkomsten. Så istället för att packa och förbereda mig för resan tidigt följande morgon blev det att koppla i sprutan och sätta den i skick för säsongens andra uppdrag. Hade bekämpat kvickrot med Glyfosat inför kornsådden innan så en extra tvättning behövde göras för att säkerställa att inga rester fanns kvar. Efter att bekämpningen var gjord, sprutan och sprutföraren tvättad och resväskan packad hade jag en timme extra tid inför avfärden till flygfältet men vågade inte gå till sängs då jag var osäker på om jag skulle vakna i tid. Gick istället ut till bygget för att markera var eldosor m.m. skulle placeras på väggarna. Förvånansvärt väl hölls jag ändå alert på mötet trots en sömnlös natt 🙂

Denna gång var det som sagt inte frågan om jag skulle bekämpa lopporna eller inte utan hur snabbt jag skulle kunna göra det. Vid andra tillfällen kan det dock vara betydligt svårare att konstatera angrepp och identifiera angriparna. Så till hjälp har jag placerat ut gula limfällor på åkrarna för att fånga de insekter som attraheras av den gula färgen.

Gul limfälla i morot. Nätet runt fällan förhindrar fåglar som gärna plockar insekter ur fällan från att fastna i den.

Identifieringen av insekterna är dock inte det lättaste trots att jag har tagit en del kurser i ämnet, å andra sidan har också biologer, professorer och annat skolat folk ibland också gått bet på uppgiften. Att känna igen skadegörarna och att veta var tröskeln för lönsam bekämpning går är trots allt väldigt viktig om än ibland mycket svårt. Dagliga kontroller av fällorna hjälper dock till att hålla koll på läget. Förutom skadegörarna försöker man ju också hålla koll på nyttoinsekterna ty alla “skråttar” är ju inte av ondo. Man vill ju inte hantera bekämpningsmedlen i onödan och hellre går man, efter en lång dag på åkern, till sängs än tillbringar natten med växtskyddsprutan.
Jordlopporna bekämpade men en del skador hann dom åstadkomma.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också kummin och spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som på heltid sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern (nu just moderskapsledig) samt mellandottern på deltid. Vår son som lämnade oss för 11 somrar sen jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss för 10 somrar sen då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.