14 juni, 2011 av Nisse

Slaktad lastare

Nu är det slut på gamla tider, nu är det färdigt inom kort, nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort … Så sjöng Per Myrberg i ”Trettifyran” som låg 39 veckor på Svensktoppen år 1964-65 – ibland som etta. Så kändes det ungefär då jag slaktade gamla Nokka 3010. Det är skogslastaren från 80-talet som jag kört med i närmare 20 år (och lappat många gånger).

Det var inte så dumt med den nya frontlastaren som ”skykrok” då jag lyfte bort lastarbommarna. Här ligger de nu på marken och skall plockas sönder ännu mer. I sin ursprungliga form kommer de aldrig mer att återuppstå. Intressant är att en hydraulikledning till gripen på vägen har hela 8 kopplingar ! Många ställen att läcka olja alltså.

Nå, därefter så lyfte jag bort tornet från lastarens ram och det var ingen vacker syn. Tre kuggar var avbrutna på kuggkransen – ett minne från vinterns ”bålagrenar” (stora granar). Det var bara ett under att jag fick dem utkörda. Nåja, jag var ju tvungen att börja använda den andra lastaren också.

I det här skedet gick jag in och ringde Nokka för att fråga vad ett nytt torn skulle kosta och därefter började jag se vad nya lastare skulle kosta.  Ena stödbenet hade också börjat läcka olja och det är frågan om huruvida det lönar sej att lappa ihop eländet mera.

Den gamla lastaren är för svagt konstruerad och har bara enkel kuggstång för svängningen. Därav också pressen på kuggarna. Nya lastare har dubbla kuggstänger – en på var sida om kuggkransen så belastningen på kuggarna blir halverad. Och underligt nog fanns det en begagnad  Nokka av nyare modell från 2006 till salu – men priset var 13 000 euro. En alldeles ny Farma med samma räckvidd som gamla 3010:an skulle kosta detsamma. Och räckvidden vill jag alls inte pruta på.

Nu blir det att fundera. Jag är inte beredd att sätta ut så mycket på en lastare – speciellt som jag har en ny Farma redan – men en liten stackare som mest passar till vedkörning. Och jag behöver en lastare till processorn med minst åtta meters räckvidd.  Bäst att  dricka både en och annan  kopp kaffe och fundera över saken i lugn och ro.  Det brådskar (ännu) inte så förfärligt.

Lastaren får vänta medan jag säljer bort vetet, gör i ordning sprutan och bygger växthus.

(Ja, jag kan numera lägga till titeln ”farfar” – i dag föddes lilla Lovis Husberg ! Ni vet ju: Ronjas mamma … Här gillar vi Astrid Lindgren.)

5 svar till “Slaktad lastare“

  1. Mats skriver:

    Grattis farfar! Det är minsann en hederstitel som heter duga. 🙂 Gratulationer även till de nyblivna föräldrarna.

  2. Christer skriver:

    Sällar mig till gratulanterna, alltså till nya titeln inte till slakten 🙂

  3. Nisse skriver:

    Tack, tack ! Lilla Lovis är ju till hälften (syd)österbottning

    http://www.bondbloggen.fi/2010/08/nasta-husbondefolk/

  4. Sonja skriver:

    Gratulis fafa! 🙂 (Eller e du kanske faafa?)

  5. Nisse skriver:

    Tack.

    Traditionellt så är man här ”faafa”. Få se vad lilla Lovis säjer då hon börjar prata. Enligt min mamma så lär jag ha ropat ”Afa, afa, afa !” då föräldrarna inte lät mej göra vad jag ville varvid min farfar genast kom galopperande för att upprört försvara sitt första barnbarn: ”Kva djär ni ååt te bååni ?”

    Jag hade förstås kvickt lärt mej var jag hade en vän i vått och torrt :-).