Stenlastning med förhinder.

Precis som Nisse så har också jag grävt ett kabeldike. Grävningen gjorde jag med hjälp av en lokal grävmaskinsentrepenör den varma torsdagen för 2 veckor sen. Ville lägga den nya kabeln i samma dike som det övriga kablaget då jag inte önskar sprida kablar över hela hemmanet. Det blir ju lite svårt att komma ihåg var dom finns i såfall. Med grävmaskin grävde vi sålunda ned till märkbandet och det sista spadtaget ned till kablarna grävde jag för hand, ett svettigt arbete i den 30-gradiga värmen vilket nog krävde innemot 5 liter dryck innan det var klart. Vi hittade dessutom en hel massa sten. Visst var jag medveten om att platsen är stenrik men förundrades nog över att el- och telefonbolaget som senast ansvarade för grävningen fyllt igen diket med så mycket sten direkt på kablarna.

Stenrikt kabeldike.

Stenarna skulle nog inte ner i diket denna gång utan köras bort så i förrgår skulle stenarna lastas och diket fyllas igen. Men nu ville det sig inte bättre än att vid första skopan brast vajern till skopmanövreringen på frontlastaren. Bytte den andra vajern för några år sen och köpte då en extra vajer för att ha tillhanda då denna skulle bytas. Reservvajern hade jag nu inte någon glädje av ty den förvarades i oljeförrådet i hallen som brann så det blev till att skaffa en ny.

Ett stycke brusten vajer.

Idag fick jag så hem en ny vajer och efter en hel del skruvande och 109€ fattigare så är nu frontlastaren i skick igen och de mesta av stenarna lastade på släpvagnen. Litet “spadaarbete” återstår men i kväll var myggorna så besvärande att det får nog anstå tills det börjar blåsa lite mera.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.