Skrivbordsjobb.

Har i helgen mer eller mindre frivilligt tillbringat en del av tiden bland pappershögarna på skrivbordet. Betalat räkningar om belopp som man inte ens kan tänka på, bäst att bara mata in i bankprogrammet utan desto större reflektioner. Dylika belopp har man nog inte hanterat sen vi skrev summorna i mark och penni. Det var nu till största delen frågan om några större rater som hör till återuppbyggnaden av produktionshallen.
Har också jobbat med redovisningen till försäkringsbolaget, min kontakt där går i pension vid månadsskiftet och vill få så mycket som möjligt uppklarat innan dess. Och naturligtvis behövs också redovisningen för utbetalning av försäkringsersättningen. Någonstans skall ju pengarna tas till räkningarna jag nyss matade in. Brukar inte räkna mig till de nervösas skara men nog får man lite hjärtklappning när man tänker på framtiden och hur allt skall finansieras. Framåt försöker jag i alla fall se även om jag nu i samband med försäkringsredovisningen söker bakåt. Är inte riktigt nöjd med de ersättingsbelopp som jag fått för utrustning och redskap så försöker nu med hjälp av bland annat bilder visa i vilket skick “grejorna” varit. Om det nu sen hjälper är ju en annan fråga. Slitaget på en, som i mitt fall, liten gård är ju inte att jämföra med gårdar där redskapen brukas på flera hundra hektar årligen. Så följaktligen är skicket, om man nu sköter “grejorna” väl, många gånger bättre än vad årsmodellen föranleder en att tro.

Såmaskin före.........
.......och efter branden.

När jag nu rotar i gamla bilder stöter jag ju förstås också på minnen från tiden jag delade med Erik och det gör ju inte saken bättre precis. Livet är nog mycket lättare när man är i full gång och jobbar sig svettig än när man utför stillsamt skrivbordsabete.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också kummin och spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som på heltid sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern (nu just moderskapsledig) samt mellandottern på deltid. Vår son som lämnade oss för 11 somrar sen jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss för 10 somrar sen då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.