27 juni, 2011 av Nisse

Växthuset tar form

Nu börjar jag äntligen komma upp ovanför jord med växthuset – härtills har jag bara grävt mej neråt. Nu är den första raden med rör för grunden nedsatta. Jag använde frontlastaren på den nya Zetorn att trycka ned rören i leran. Till all tur har vi inte stenar utan bara bottenlöst djup lera här.

Det var ganska enkelt att pressa ned rören. Men det var bäst att lyfta upp lastaren emellanåt annars drog den övra ändan på röret mot traktorn. Frontlastaren går ju inte rakt nedåt utan rör sej litet bakåt tillika i det nedre läget. Men genom täta mätningar  med vattenpass lyckades jag få rören någorlunda rakt upp och ned. Förstås hade man kunnat slå ned dem med slägga men jag föredrar att pressa långsamt.

Rören är vanliga galvaniserade trafikmärkesrör som jag borrat två hål i för att montera ramarna. De vred sej lite då jag pressade ned dem men en kättingsstump och ”jäärnstavur” (järnspett) fick dem i rätt position. Med avvägningsinstrument får man dem lätt på samma höjd. Instrumentet har en kikare med god förstoring och är överlägset alla vattenpass och liknande. På 20 meters avstånd är noggrannheten en millimeter om man ställer in ordentligt.

Utanför rören kommer en kallmur av murblock 9×60 cm som inte muras med cement för då spräcker tjälen den varje vinter utan jag radar dem bara på varandra så de kan röra sej. Möjligen sätter jag ett 8 mm nät utanför muren för att säkert hindra sorkar och andra gnagare att komma in. Vi hade huggormar i det gamla växthuset – de var säkert ute efter sorkarna. Det är ju mindre trevligt även om ormarna är nyttodjur.

Snart är det bara att skruva ihop ramarna av 10 cm bräder och ställa upp dem. Det tänkte jag göra inne i ladan för där är det skugga ! Jag hör till de arktiska folken för jag får värmeslag av att gräva i solen. Kanske man borde flytta till Grönland …

 

 

 

Etiketter: ,

2 svar till “Växthuset tar form“

  1. gisli skriver:

    Velkommen till Island Gisli

  2. Nisse skriver:

    Jag skulle gärna åka till Island men föddes 1000 år för sent för ”landnamet” …

    Isländskan liknar litet vår östnyländska så man kunde lätt lära sej den.