Nu är det sommar………

……..nu är det sol, MEN ingen koskit i hagen.

Diskuterade barndomsminnen med grannen häromdan och kom in på ämnet koskit (fast avföring från kor). Korna håller på att bli sällsynta, åtminstone här i mina trakter. När jag flyttade hit till Långmossen för 23 år sedan fanns det 4 mjölkgårdar i byn. Numera finns en kvar, märkligt nog den som hade minsta besättningen och äldsta fähuset.

Det om stordriftsfördelarna……men åter till barndomsminnena. Jag har faktiskt den återstående kobesättningen inom synhåll från vår gård men ser endast kor och inga barn i hagen vilket föranleddde diskussionen med grannen då vi undrade om dagens barn trampar i dom färska “korååpona” (kons avföringshögar) så att skiten jäser upp mellan tårna såsom vi gjorde när vi sprang barfota i hagen? Hittade man färska “rååpor” var det ju extra skönt att värma fötterna som ibland var kalla efter spring i det daggvåta gräset. Kanske dagens barn upplever detsamma interaktivt via nätet men det kan väl inte vara samma upplevelse? Rapport från dagens kobönder önskas!

Borde kanske ta en sväng med barnbarnen till grannens kohage för ensam kan jag väl inte gå för att återuppleva gamla minnen? Kanske bäst att också meddela kobonden först? Detsamma gäller alla som tänker pröva på! Upplevelsen kunde kanske marknadsföras av kobönderna för lite extra klirr i kassan, upplevelseturism lär vara dagens melodi 🙂

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också kummin och spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som på heltid sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern (nu just moderskapsledig) samt mellandottern på deltid. Vår son som lämnade oss för 11 somrar sen jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss för 10 somrar sen då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

5 reaktioner till “Nu är det sommar………”

  1. Oj vad detta inlägg lockade fram barndomsminnen. Som barn sprang man alltid barfota, så skönt det var. Ingen skillnad om man var på skördeåkern eller kohagen. Och det blev förstås en hel del tramp i koskit. Man skulle växa bra om man hade skit mellan tårna sas det. Vet inte riktigt om det stämmer?

  2. Får se om det blir av, barnbarnen lät inte så värst intresserade. Men lovar att ta bild ifall om.

  3. Kan kom som fotograf ja papp 🙂 så får vi bild på er allihopa! 😉

Kommentarer är stängda.