Sallatsskörd.

Äntligen kom vi så efter en lång väntan igång med sallatsskörden på allvar. I fjol skördade vi första isbergssallaten 13 juni, om jag minns rätt. Det var den tidigaste skördestart vi haft. I år har vi en av de senaste startdatumen sen vi började med den fältmässiga isbergssallatsodlingen år 1988. Orsaken är ingalunda dåligt väder för bättre start på våren har vi sällan haft, grund tjäle, lättbrukad jordstruktur, just inga frostnätter och i allmänhet relativt varmt väder borde ju ha gynnat odlingen. Nej orsaken är att vi dels missbedömde vårens ankomst då snön låg nästan meterdjup i slutet av mars, vi fick också en del utrustning till plantdrivningen försenat så de första sådderna skedde 2 veckor senare än normalt. Vi har också använt ny typ av såjord som det också tog lite tid att komma underfund med och även det ledde till långsammare plantutveckling. Då planteringen av de på grund av såjordsproblemen något föråldrade plantorna utfördes ungefär 3 veckor senare var det redan så varmt att jag bedömde det vara onödigt att täcka med väv, kanske försenade det också utvecklingen med några dagar.

Sallatsskörd en solig sommarmorgon.

Så visst “harmar” det lite att vi inte kunnat utnyttja de goda förutsättningarna och att vi gått misste om några veckors skördeinkomster. Men nu är vi i alla fall igång och skörden ser ut att bli riklig, huvudena är lite i större laget då jag gödslat något för mycket. Glömde nämligen att räkna med gödseleffekten från fjolårets lökodling på fältet i fråga och att den senare starten gör att mineraliseringen av jordens kvävereserver kommit bättre igång då jorden vid en senare start är varmare och aktivare.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också kummin och spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som på heltid sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern (nu just moderskapsledig) samt mellandottern på deltid. Vår son som lämnade oss för 11 somrar sen jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss för 10 somrar sen då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.