Äntligen kom vi så efter en lång väntan igång med sallatsskörden på allvar. I fjol skördade vi första isbergssallaten 13 juni, om jag minns rätt. Det var den tidigaste skördestart vi haft. I år har vi en av de senaste startdatumen sen vi började med den fältmässiga isbergssallatsodlingen år 1988. Orsaken är ingalunda dåligt väder för bättre start på våren har vi sällan haft, grund tjäle, lättbrukad jordstruktur, just inga frostnätter och i allmänhet relativt varmt väder borde ju ha gynnat odlingen. Nej orsaken är att vi dels missbedömde vårens ankomst då snön låg nästan meterdjup i slutet av mars, vi fick också en del utrustning till plantdrivningen försenat så de första sådderna skedde 2 veckor senare än normalt. Vi har också använt ny typ av såjord som det också tog lite tid att komma underfund med och även det ledde till långsammare plantutveckling. Då planteringen av de på grund av såjordsproblemen något föråldrade plantorna utfördes ungefär 3 veckor senare var det redan så varmt att jag bedömde det vara onödigt att täcka med väv, kanske försenade det också utvecklingen med några dagar.
Så visst “harmar” det lite att vi inte kunnat utnyttja de goda förutsättningarna och att vi gått misste om några veckors skördeinkomster. Men nu är vi i alla fall igång och skörden ser ut att bli riklig, huvudena är lite i större laget då jag gödslat något för mycket. Glömde nämligen att räkna med gödseleffekten från fjolårets lökodling på fältet i fråga och att den senare starten gör att mineraliseringen av jordens kvävereserver kommit bättre igång då jorden vid en senare start är varmare och aktivare.
