Ibland blir det inte som man tänkt sej, det blev inget torrhö i år.
Varje år brukar jag vilja ha in lite torrhö i småbalar upp på hövinden i mitt fårhus. Anledningarna är flera, det är behändigt käk att utfodra, det fungerar bra som magmedicin åt fåren om de har problem med magen och så är det bra i förebyggande syfte om man har fått in en halvslaskig ensilagebal, och många flera orsaker. Men i år blev det inget torrhö, jag har lite kvar, och första ensilaget blev torrt och bra, så ingen katastrof även om torrhöet uteblir i år.
Anledningarna till att det inte blev torrhö var att jag befarade att det skulle komma att bli mycket gräs på höåkrarna här hemma och när jag slog det kunde jag bara konstatera att jo, rätt hyggligt, och det är ju bra. Men att få det ordentligt torrt med den väderlek som utlovats skulle, i fallet att ta det som torrhö, kunna bli knepigt, mögligt och brunt hö har jag haft, och det vet jag, att det vill jag inte ha igen. Så vädrets makter, som man inte kan lita på, var en orsak. En annan orsak var att vi förut om åren ofta varit bara Pappa och jag som kört in höet, då har mängden inte varit så stor, men, i år var det annat.. Visst finns det folk i knutarna att fråga, men att noisa med folk att stå på hövinden och rada hundratals höbalar i +30 grader en stekhet dag är ingen höjdare.
Allt pekade mot att rulla ihop gräset till ensilage, har man plast runt vet man nästan vad man har. Hellre lite förväxt gräs i ensilagebalar än tunga fuktiga småbalar som möglar och dammar. Gladeligen sa det pang i bordet och balmaskin och plastare hämtades från Anisor. Balmaskinen är en Claas 46, med efterföljande Elho inliner. Det betyder att när den skall backas ombord på pråmen blir det lite trickit, med traktor, balmaskin och plastare i ett ekipage blir det 10 hjul som skall prickas rätt ombord på ramperna upp på pråmen, och dessutom med två leder… Det är i sådana situationer jag är lycklig som kan ropa på pappa och veta att jag får hjälp.
Väl hemma i vackert ( läs, grymt hett ) väder balades det sedan ihop 52 ensilagebalar på ca 3ha. De senaste åren har vi för smidighetens skull kört ihop småbalarna med fyrhjuling och en hemlagad vagn. Det brukar gå fort och bra. Man kan ta ca 50-70 balar med sej åt gången, men i år fick även fyrhjulingen ledigt, vilket också var helt bra med tanke på bensinåtgången. Omvandlar man mängden 52 ensilagebalar till antalet små höbalar skulle det ha blivit ca 52 resor till och från åkern med fyrhjulingen.
Så att sätta gräset i plast sparar på mina väder-nerver, det sparar på både min och pappas rygg, jag slipper bli sönderbränd av solen alla de dagar och timmar jag annars skulle ha suttit och svängt på höet och så sparar det många liter svett som annars skulle ha gått åt.
