6 november, 2011 av Maria

Lugnet

Överraskade mig själv här om dagen att få en helt ny tanke i huvudet, som jag fakstisk inte kan minnas att har existerat på mycket länge.

Vi blev färdiga med plöjningen och kultiveringen på fredag förmiddag. Jag började därefter att tvätta en hel del maskiner som skulle tvättas, smörjas och ställas in i maskinhallen för vinterförvaring. Det var en hel del arbete med det. Då jag var färdig med plogen och skulle ställa den framför maskinhallen för smörjning, slog det mig – och nu då? Tar stressen lite ”piano” emellanåt? Det är första gången på 6 år som jag kan se att ett arbete tar slut och det blir en lugnare period.

Förr – då vi hade djur, var det att gå på i ett, 365 dagar i året, utan semester. Då vårbruket var över, var det aktuellt för en avdelningstvätt i svinhuset. Då höstbruket var över, så var det aktuellt för en avdelningstvätt. Vi tvättade i genomsnitt en avdelning per månad. Däremellan vägde vi grisarna alla måndagar, skickade slakt på tisdag eller torsdag.

Det är väldigt länge sedan jag har kunnat luta tillbaka och känna LUGN och RO.

Nej arbetet tar inte slut, det behöver ni inte vara rädda för. Nu blir det tid för andra saker, sådant som har legat på ”is” i några år.

4 svar till “Lugnet“

  1. Christer skriver:

    Har också mycket ”på is” som jag skall göra bara ”det här” blir färdigt men först måste jag också göra ”det här” klart o.s.v…….

  2. Nisse skriver:

    Jag var med om att sluta med kossorna och visst blev det ledigare – en tid. Sedan kom det allt mer och mer andra arbeten så nu är det igen en lång lista med ogjort som borde ha fixats för länge sedan.

    På sätt och vis var det lugnare med kossorna för de MÅSTE skötas om så man kunde lämna allt möjligt annat ogjort med (relativt) gott samvete. Nu stressar man med att försöka fundera ut vad som är viktigast att göra först av alla hundratals saker.

  3. Dånö Matte skriver:

    Jo man har nog ett ”isberg” o ta tag i,men tiden o pengana skall räcka till oxå. Har många planer o drömmar. Får ta de i lagom stora isbitar så de minskar. Typ som en sån bit i ett frysfack…. Synd att inte den såkallade växthuseffekten biter på denhär isen… 🙂

  4. En djurbonde skriver:

    önskar att jag också nån gång kunde få den känslan, men här hänger det ena arbetet efter det andra.