december 2011 – Sida 3

Julhälsningar från Ytterholm!

Det är varmt i stugans kök. Värmen från spisen sprider sej i hela huset.

Skalar en mandarin och knaprar på några mandlar. Ur radion kommer det julmusik på lagom hög nivå för att inte väcka Mathias som drar timmerstock i sin lilla säng.

Ute drar det ihop sej till blåsväder igen, och regnet piskar mot fönstren. Inte en endaste snöflinga har skådats på Ytterholm ännu och på temp mätaren står det +3,8 grader, så vill man ha julstämning skall man söka sej inomhus och doppa näsan i lutfisken som står och vattnas ur i kylskåpet, eller kanske tuta i sej en flaska julmust… Eller så gör man som jag tänker göra ikväll efter att fåren fått sin kvällsvard.

Jag tänker samla allt juligt jag hittar, julsånger, pepparkakor, glögg, mandlar, fikon… osv. och parkera mej tätt intill julgranen som står grön och grann. Kanske titta på någon julig film med han här i huset som har väntat på julafton i ca 360 dagar. Men först ett rejält bastubad.

Vill önska alla bondbloggsläsare en riktigt varm och fröjdefull jul!

Julgranen………

…..brukar jag ta in i hallen där det är svalt några dagar före jul så att den långsamt får vänja sig vid värmen inomhus. I år är det kanske inte så viktigt då det är så varmt ute men kalla vintrar när granen är frusen i skogen då är det viktigt att låta den tina upp långsamt under flera dagar innan den tas in. Annars hinner barren torka innan vätsketransporten i stammen kommer igång och då blir nog granfröjden kortvarig. Lyckas man få igång vätskeupptagningen i granen kan den stå och växa flera veckor för att producera granskott som kan användas till sallad innan granen slängs.

Band också en hjärtformad granriskrans att dekorera graven med. Kom att minnas en varm dag i maj 1981 då jag som ”brigadens kransbindare” satt på gräsmattan vid flaggstången bredvid 1JK för att visa rekryt Svanbäck hur man binder kransar. Bäst som det var fick vi besök av brigadkommendören som kom för att tacka för alla de fina kransar som jag under beväringstiden hade bundit (borde väl konsultera dagboken men det torde röra sig om närmare ett 20-tal). Han var glad att jag nu lärde upp en ny bindare ty kransarna var dyra att köpa. Lite försynt dristade jag mig att fråga om kransarna eventuellt kunde vara värda några dagars belöningspermission……….vill minnas att det blev 2 dagar som kom väl till pass då när det var vårbrukstider där hemma 🙂

Julskinka

Skinka till jul. För vår del börjar planeringen redan tidigt på hösten, skinkorna beställs och saltlag kokas. Skinkorna kommer och sätts i saltkar. Där skall de ligga och dra i sej i veckotal, efter det skall de vattnas ur lika många dagar som veckor de legat i salt. Inga saltisprutade skinkor här inte. Någon granne brukar på egen risk våga sätta sin skinka med i samma rökning. Det hände sej förr att det varken blivit skinkor eller bastbad till jul, men vår bastu har ännu klarat sej. Så även i år och idag blev dom färdiga 🙂

Här inne har det baddats på skinkor i nätterna tre.

Huset är en gammal rökbastu. Där rökte man förr allting som rökas skulle. Och så badade man bastu där förstods, till jul och midsommar, om det behövdes eller inte…. 😉

Numer använder vi den bara till att röka skinkor i till jul, och eventuellt till påsk. Att röka skinka är inget man gör i en handvändning. Konsterna är många för att få det att bli bra. Temperaturen skall helst hållas mellan 69 och 70 grader, går temperaturen över det smälter fettet och skinkan blir torr. Är temperaturen för mild blir det inte heller bra. Man skall elda med skogstorr gran eller barkad al. Sen skall man ännu kasta bad och badda upp dem innan man slutar elda…

Som sagt, konsterna är många och varierar säkert lite från olika delar av landet. ”Receptet” vi använder är en egen variant av råd från några ”original” från väst Nyland. När jag skriver vi, så menar jag nästan alla vi som bor på holmen. De flesta har varit första eller andra eldare i någon vända. När jag har varit med och eldat så har det varit så att pappa eldat på natten, och jag på dagen 😉

Rök pinar ut i övre dörrspringan på dörren in till rökbastun, bredvid hänger en digitalisk ugnstemperaturmätare, nytt möter gammalt och resultatet får vi smaka på när julafton småningom infinner sej, men, det brukar bli …….. snudd på magiskt 😉

Julfrid?

Det har varit lite hektiskt den senaste veckan och då är det inte de egna julförberedelserna jag tänker på utan grönsaksleveranserna. Äldsta dottern som jobbar heltid här har varit sjukskriven för ischiasproblem men är nu tillbaka så den normala arbetsstyrkan är återställd. Vissa arbetsmoment är ju så planerade att de fungerar bäst om ordinär bemanning finns att tillgå. Vi jobbade därför lång dag igår för att få alla beställningar klara och själva kunna inleda julförberedelserna idag samt för att ha ”rent bord” ifall några sista minuten beställningar droppar in.

Nåjaa, våra julförberedelser är väl inte mycket att skriva om egentligen och en del har vi faktiskt redan fixat. Ett hundratal julhälsningar skickade vi förra veckan och julgranarna hämtade jag i lördags då det hotades med snöfall. Julgranarna hade jag redan sett ut i skogskanterna under tiden som jag plöjde åkrarna intill men när man stiger ur hytten för att ta en närmare titt så hittar man oftast några skönhetsfel. Så det blev lite kompletterande sondering i skogen, passade på att granska skogsbeståndet på samma gång. Konstaterade att det finns ett och annat att göra även där. Julgranarna är jag ganska kräsna med även om de flesta nog blir fina när dom väl blir klädda. Täta bör julgranarna i alla fall vara för dagens ljusserier har ju så förbövlat korta sladdar.

Städning brukar också förknippas med julförberedelserna så idag efter att leveranserna lastats tog jag itu med lite ”städning” av skrivbordet till att börja med. Men det vill ju bli så att man fastnar i något intressant som man lagt åt sidan i väntan på bättre tid och även sådant som man inte vill sätta undan med risk för att bli bortglömt. Därför bäst att nämna ordet städning kompletterat med situationstecken 🙂

”Städade” i alla fall fram kabeln för överföring av filer från kameran till datorn så jag beslöt göra ett nytt försök med att ladda ner bilderna från rotselleriskörden. Och ”voila” nu gick det så nu är ”skörden fortsätter”-inlägget från början av november kompletterat med 2 selleribilder 🙂

5 före internet

Fårklubben. Är det någon som kommer ihåg den?

Som jag tidigare berättat var jag och blev ordförande för denna klubb. För tillfället är vi mitt uppe i en karusell som jag aldrig trodde jag ens skulle komma i närheten av för ett år sedan. Möten, kurser, protokoll, ansökningar, timtal framför datorn och i telefon… Jobbigt, men så roligt! 🙂

Vår internetsida håller på att ta form. Jag har alltid varit en kratta på allt som haft med datorer att göra. Alltid tänkt, att nä, de där e nog för hypade doningar för min hjärna. Något snille är jag inte, och kommer aldrig att bli det heller… Men livet är ju fullt av utmaningar, det är bara att kasta sej in i dom!

Lite så var det nog när jag började blogga också. Då var en dator ett nödvändigt ont, men vart eftersom tiden gått har jag märkt att jag har nytta och glädje av mitt bildminne i internetvärlden och behöver inte kämpa som en dåre för att komma ihåg diverse funktioner. Snille bli jag aldrig, men eftersom det mesta är uppbyggt med små ikoner är det ”bara” att lägga det i bildminnet, (där det eventuellt fastnar lite i alla fall 😉 ) vilken ikon som var vad. Där kommer mitt bildminne till pass, annars är det värre… Att minnas siffror och texter får jag kämpa länge med…

Men tillbaka till fårklubben och dess internetsida. Vi jobbar sakta men säkert framåt. Tid tar det… Otroligt med tid! Kvällarna jag suttit med datorn framför mej till långt in på natten är otaliga. Tur i oturen är jag är nattuggla och har inga problem att sitta och fundera ut en text, söka bilder osv, till en sida till klockan 1-2… men när morgonen kommer vill jag gärna sova till klockan 8 😉

Att det finns såhär mycket tid bakom en sida för en klubb hade jag ingen som helst aning om. Men det spelar i sista ändan inte så jätte stor roll, huvudsaken är att resultatet blir någorlunda, och som det ser ut nu så måste jag säga att jag är grymt nöjd med vad vi åstadkommit såhär långt. När jag skriver vi, så menar jag alla vi i styrelsen för fårklubben, som alla drar sitt strå till stacken och naturligtvis det stora ryggstödet och basen i Ekenäs.

Backstage i blombutiken

Här i Snappertuna faller regnet, dag ut och dag in. I nyheterna sade de nyss att det är över 50 år sedan som södra Finalnd har haft så riklig nederbörd i december. Åkrarna är välfyllda med vatten och på de lägsta områdena står det rätt så mycket vatten på fälten. I detta väder har det nog varit svårt att få tag på dendär julstämningen som jag tycker att redan borde ha funnits en tid. Doften av pepparkaksbaket satt i ungefär en dag.

Något som höjde stämningen i mitten av veckan var julblommor. En lokal blomsteraffär behövde extra hjälp fram till Jul, så jag anmälde mitt intresse. Nu står jag på dagarna omringad av mängder av julblommor – backstage i affären. Julblommorna skall planteras, de skall brydas med vackert julpapper runt krukorna.

Vad det är roligt att pröva på lite andra saker och se hur andra yrkesgrupper arbetar i högsäsong, då jag som bonde har lågsäsong.