2011 – Sida 40 – Bondbloggen

Växthusbygge

Så har vi då äntligen kommit igång med växthusbygget. Det gamla från 1980 är överfullt och nu skall trädgårdsmästarens födelsedagspresent (från familjen) levereras. Men det är inte bara att slå upp ett växthus utan det skall dras massor av rör och kablar först. Så jag spände den nya starka hästen framför täckdikningsplogen – det är bäst att börja byggandet nerifrån under jorden.

Det var tur att den nya hästen är så stark för i år är det väldigt torrt i jorden. Vanligen går det lätt att dra plogen under försommaren men det verkar som om vintern varit väldigt torr och våren likaså. Jorden är torr och hård ganska djupt. I stället för att bilda en liten nästan omärklig skåra i jordytan så drar nu plogen upp stora hårda jordstycken. Då jag täckdikat förut med plogen så har diket nästan försvunnit då man backat med hjulet utanpå skåran. Icke så i år.

Nå det gick med att köra flera gånger och ta litet djupare varje gång – tills jag kom på en stor jordfast sten utanför vedlidersdörren. Den måste jag gräva förbi för hand. Det går inte att komma in med en grävmaskin mellan björkraden och uthuset. Den stora Zetorn hade bara tio centimeters marginal på sidorna där det var som värst. Men man får vara glad att plogen luckrat upp jorden åtminstone för den var stenhård bredvid plogdiket.

I diket kommer det ett täckdikningsrör, två vattenrör (ett reserv) och två kablar för datanätet (en fiberkabel och en Ethernet). Dessutom skall det dras en ny tjock jordkabel för el under vägen så vi i framtiden kan ta bort den eländiga A-stolpen som nu står mitt på gårdsplanen. I motsats till det gamla växthuset skall det bli rena hitech med mätning och styrning över Internet. Då behöver vi inte mera vidtala nån att öppna och stänga växthusdörren utan kan sitta i Medåker och titta på temperatur och annat och koppla på och av fläktar och bevattning och allt möjligt. Hemifrån också för den delen.

Växthusautomatik är dyr i kubik men jag hittade i Sverige ett billigt mät- och styrsystem som jag har installerat i torken och pannrummet och som jag nu skall bygga in i växthuset bara jag får kablarna till nätet inkopplade. Det har fungerat bra nu i över ett år.

Själva växthuset blir omkring 7×12 meter och ett stort tack bör riktas till Bondblogg-Mats som berattade för mej om en farmare i USA som konstruerat och byggt sitt eget växthus för omkring 50 dollar (stommen). Jag kollade in hans nätsidor och det var en man med riktiga principer så jag knyckte helt fräckt hans idé och bygger ett nästan exakt likadant.Titta på Owenlea Farm Greenhouse.

Så gott som allting är ”heimlaga” men jag köpte en bunt trafikmärkesrör från min lokala skrothandlare i Borgå (nya visserligen) som skall blir grund och så plast från Sverige. Det kan verka underligt men då jag frågade i Finland så var leveranstiden 2-3 månader … Plasten kom på två veckor från Trädgårdsteknik i Skåne. Lite har jag också slösat på fästlisterna för plasten för jag köpte (dyra) franska lister som håller i den hela vägen. Det där med att spika plast har jag sett tillräckligt av sedan 1980. Spikarna kommer ur litet med tiden och så rivs plasten sönder.

Men vädret har krånglat. Just då man börjat göra nånting som kommer det litet regn – inte mycket men så att allting blir vått och lerigt. Då det torkat upp och man fortsätter så kommer det genast litet mera regn igen och så vidare. Visst behöver säden regn nu men det här smådroppandet ger ju inga millimeterar – utom i går då det kom över 15 mm. Men då var vi i Billnäs på Byggnadsapoteket och köpte gammaldags hederligt material för att fixa fönstren (22 st. om man inte räknar med verandan).

Om den nu skulle hålla upp litet så börjar det vara dags för grundrören och sedan bara smälla upp bågarna som skruvas fast i rören. Men den som rattar in på den här kanalen får se hur det framskrider.

Jonte

Jonte och jag, vi e kompisar vi! Det var Mats som hittade honom i en knut på Ab lantbruk på Åland. Timräknaren stod på ca 3000, slitaget var måttligt och prislappen (som vanligt 😉 ) i övre kanten i förhållande till min ekonomi, men överkomligt, så han fick byta boställe och flytta med mej hem till Ytterholm. Och vi trivs jättebra tillsammans, jag och min John Deere 6200, med Quicke 960 frontlastare.

Lagom stor, räcker bra till för mina behov, vårbruk, slåtter, balning. Men han är ändå lagom liten för att ta sej fram här på holmen. Här ovan är det förberedelser inför en resa till Anisor.

Det kan vara lite marigt att komma fram överallt längs våra ”vägar” här på holmen. Här är det berg på ena sidan, dike och aspar på andra sidan…

Kyla, det tycker han inte om, när temperaturen går under nollsträcket vill han gärna ha lite motorvärmare och några snälla ord för att starta och jobba. I vintras när temperaturen gick mot -20 grader gick han i ide. Han bara morrade och svor till några gånger och sen var det inte lönt att ens försöka få han och starta förrän temperaturen blev lite mänskligare. Då fick han skämmas, Forden startade någorlunda snällt och fick jobba med ensilagebalarna åt fåren medan Jonte stod i sin snödriva och vägrade bums starta när det var så kallt. När vårsolen började lysa och det mildnade i och han fick stå med laddare på några timmar behagade han sakta ta ton och gå igång igen.

Lite småsjukdomar har han och har han haft, min Jonte. En oljeslang mitt under hytten rasade för något år sedan och bränslepumpen har trilskats lite nu i år, men den är bytt nu. Plus lite andra småsaker, men i stora drag har jag inte haft så stora problem med han, och de problemen som uppstått har inte varit värre än att de gått att åtgärda med hjälp av pappa som i trakten brukar kallas motordoktorn. Med två äldre bröder och en bilmekaniker utbildning i bagaget har han skruvat på allt från mopeder och gräsklippare till traktorer och båtmaskiner genom åren. Som så många andra skäribor är pappa Kalle mångsysslare, men hans huvudsyssla är vinterförvaring av motorbåtar. I år landar siffran på uppdragna/utsatta båtar någonstans mellan 150 och 160 båtar. Så när jag får, för mej, oöverkomliga problem brukar det mesta lösa sej med att ringa pappa och be om hjälp.

Såningsanmälan

Så var det igen dags för byråkratin i och med att såningsanmälan skulle sändas in. Valde även denna gång att göra den elektroniskt och hade väl hoppats att rusningen skulle vara lite mindre än vid tidpunkten för huvudansökan i april. Tyvärr var nog nätet ”trögt” även denna gång, blev också ”utkastad” och ombads logga in på nytt. 🙁
I övrigt så är nog den elektroniska ansökan en bra sak bara uppladdningen av uppgifterna skulle löpa snabbare. Gillar speciellt kartfunktion som är mer lätthanterlig än kartprogrammet som jag använder för skiftesvisa bokföringen.
Hade inte så mycket att notera i och med att sådd och plantering ännu är på hälft men tänkte i alla fall uppdatera arealuppgifterna på det som är klart. Tog mig sålunda in från fältet redan vid 22-tiden och uppskattade att jag skulle klara uppgiften på en ½ timme. Den långsamma uppladdningen medförde dock att jag just och just hann ändra det sista basskiftet innan tiden rann ut, det var först de 10 sista minuterna som det blev lite fart på systemet. Hoppas att uppgifterna noterats rätt ty jag hann inte kolla sammanfattningen innan tjänsten stängdes.
I och med att planteringarna fortsätter fram till slutet av juli så brukar jag bli tvungen att göra ytterligare korrigeringar ty det är ju inte alltid som odlingsplanen går att genomföra exakt som man planerat.

Pråmtransport

Jag odlar 8 ha på Anisor, ”grannholmen”dit är det ca 3,3 km. Att ta sej dit och därifrån är inte gjort i en handvändning. Så här såg det ut för några veckor sedan när pråmen lastades med diverse redskap för jobben på holmen.

Ombord är 1 och en halv pall gödsel och konstgödselspridaren. Jag använder mej bara av gödsel i 40kg säckar för jag har lite knepigt att alla gånger ha flera traktorer där bara för att lyfta storsäckar med. Grävmaskinen kunde också användas till att lyfta storsäckar med, men den har jag inte alltid tillgång till då den inte är min. Men, man får se det från den sidan att man inte behöver gå på gym 😉 Tungt är det, ja, och min spridare är en förhistorisk trattspridare, den är ganska hög och med mina 160cm betyder det att säckarna skall lyftas upp till axelhöjd när man skall tömma ur dem… Men positiv skall man ju vara, risken för att man skulle gödslar för mycket är utesluten. Man lyfter nog bara den mängd säckar man verkligen behöver…

Med i lasset finns också balgripen för att lyfta ensilagebalar med och pallgafflarna för att bära iland gödselpallarna. Bakpå traktorn är välten. Jag har första gången under min historia plöjt en av åkrarna ute på Anisor, så såmaskinen har varit dit en sväng och kommit hem igen och sen skulle det vältas, så det var egentligen därför som det bar iväg, men eftersom man inte gärna kör så många onödiga resor blev det att tänka till lite och plocka på pråmen det som rymdes och skulle dit förr eller senare.

Eftersom allting som odlas på Anisor skall fraktas har det blivit så att jag skördar ensilage från alla (förutom en i år) åkrar där. Det är enklast så, jag har balmaskin/plastaren att stå där året runt. Slåtterkrossen tar jag däremot hem till Ytterholm en gång per sommar när det är torrhötider. Torrhöet balar jag med en småbalare så jag har den maskinen hemma året runt.

Vacker sommarkväll, efter pråmen hänger Flippersnurran på släp ifall någonting strejkar. Det investerades i en annan maskin till pråmen i våras och eftersom vi inte riktigt känner den ännu är det bättre att vara mer försiktig.

Tidsfördriv..?

Ja vill va ledig ledig ledig
Bara sitta brevi brevi brevi
Inte göra nånting nångting alls
Bara göra nånting nånting najs

Nej, så känns det inte alls nu! Det bara spritter i fingrarna av uttråkning. Trots det har jag klippt både mormors och våran egen gräsmatta idag och på så vis förtjänat iallafall liite pengar. Ska ju trots allt på konsert imorgon, ända till Helsingfors. Ett av mina favoritband ska uppträda då och biljetterna har varit bokade sedan länge tillbaka. Bandet heter Linkin Park och kommer från USA. De flesta har säkert någon gång hört dem, medvetet eller omedvetet. Men bra är dom, iallafall enligt min åsikt!

Ikväll flyttar valpen Bea till Larsmo, så då har vi bara tre pojkar kvar. Skönt, tycker jag. Hehe 🙂 Lite synd är det väl, då dom är så söta. Men vi kan inte ha hur många hundar som helst i huset heller.

PS. På lördag är jag med i Lördax, så då lyssnar alla på radio, visst! 😉

Slaktad lastare

Nu är det slut på gamla tider, nu är det färdigt inom kort, nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort … Så sjöng Per Myrberg i ”Trettifyran” som låg 39 veckor på Svensktoppen år 1964-65 – ibland som etta. Så kändes det ungefär då jag slaktade gamla Nokka 3010. Det är skogslastaren från 80-talet som jag kört med i närmare 20 år (och lappat många gånger).

Det var inte så dumt med den nya frontlastaren som ”skykrok” då jag lyfte bort lastarbommarna. Här ligger de nu på marken och skall plockas sönder ännu mer. I sin ursprungliga form kommer de aldrig mer att återuppstå. Intressant är att en hydraulikledning till gripen på vägen har hela 8 kopplingar ! Många ställen att läcka olja alltså.

Nå, därefter så lyfte jag bort tornet från lastarens ram och det var ingen vacker syn. Tre kuggar var avbrutna på kuggkransen – ett minne från vinterns ”bålagrenar” (stora granar). Det var bara ett under att jag fick dem utkörda. Nåja, jag var ju tvungen att börja använda den andra lastaren också.

I det här skedet gick jag in och ringde Nokka för att fråga vad ett nytt torn skulle kosta och därefter började jag se vad nya lastare skulle kosta. Ena stödbenet hade också börjat läcka olja och det är frågan om huruvida det lönar sej att lappa ihop eländet mera.

Den gamla lastaren är för svagt konstruerad och har bara enkel kuggstång för svängningen. Därav också pressen på kuggarna. Nya lastare har dubbla kuggstänger – en på var sida om kuggkransen så belastningen på kuggarna blir halverad. Och underligt nog fanns det en begagnad Nokka av nyare modell från 2006 till salu – men priset var 13 000 euro. En alldeles ny Farma med samma räckvidd som gamla 3010:an skulle kosta detsamma. Och räckvidden vill jag alls inte pruta på.

Nu blir det att fundera. Jag är inte beredd att sätta ut så mycket på en lastare – speciellt som jag har en ny Farma redan – men en liten stackare som mest passar till vedkörning. Och jag behöver en lastare till processorn med minst åtta meters räckvidd. Bäst att dricka både en och annan kopp kaffe och fundera över saken i lugn och ro. Det brådskar (ännu) inte så förfärligt.

Lastaren får vänta medan jag säljer bort vetet, gör i ordning sprutan och bygger växthus.

(Ja, jag kan numera lägga till titeln ”farfar” – i dag föddes lilla Lovis Husberg ! Ni vet ju: Ronjas mamma … Här gillar vi Astrid Lindgren.)