År: 2011

Idag var det så dags för ÖSP:s (Österbottens svenska producentförbunds) vårmöte. En tillställning som jag så gott som årligen bevistar i egenskap av ordförande för Frilandsodlarnas lokalavdelning av ÖSP r.f. för att förutom stadgeenliga ärenden få ta del av aktuell information och intressanta föredrag. Dessutom ger dessa tillfällen möjlighet att träffa kollegor för utbyte av tankar och funderingar.
Ett av dagens intressanta anföranden hölls av Europaparlamentarikern Calle Haglund om stundande CAP-reform (jordbruksstöds-reform). Ett annat ämne som väckte diskussion var hur vi bönder ska kunna få en bättre lönsamhet. Tendensen är ju den att en allt mindre del av varornas butikspriser tillfaller primärproducenten samtidigt som de produktionsmedel som vi behöver stiger i pris och det leder ju i längden till en ohållbar situation.
Premieringar av personer som på ett förtjänstfullt sätt jobbat för förbundet och näringen brukar också höra till programmet. I och med att ÖSP nyligen firat 75-årsjubileum var antalet premieringar ovanligt många och bland annat jag själv tilldelades SLC:s (Svenska lantbruksproducenternas centralförbunds) förtjänstmärke i silver som erkänsla för förtjänstfullt arbete inom ÖSP.

Dagens inlägg kanske någon tycker att hör till kategorin ”ständigt gnällande bönder” men jag skriver det ändå för jag blev så ledsen.
Inspekterade snösmältningen på fjolårets sallatsfält och kunde konstatera att det gått som jag befarade med den på åkern övervintrande bevattningsanläggningen. En snabb kontroll gav vid handen att åtminstone 3 spridare var totalförstörda efter att ha hamnat under snöskotrar.
Jag brukar normalt förvara bevattningsanläggningen inomhus men senaste höst överraskades jag av den tidiga vintern och spridarna frös fast på åkern. Då jag av erfarenhet vet att åkern tas i besittning av skoterförarna så fort tillräckligt med snö fallit försökte jag be dem köra runt fältet då bevattningsanläggningens plastdelar är så sköra i kyla. En del hörsammade min vädjan men tyvärr inte alla, av spåren att döma kunde man nästan tro att de med flit försökt meja ner spridarna, men så elak är väl ändå ingen?
Idag var fältet för blött för en grundligare granskning så förödelsens omfattning klarnar först senare men förutom nya delar så tar det också tid att få dem beställda och monterade.
Ifjol förorsakade skotertrafiken inga materiella skador men tjälen gick djupt i skoterspåren och ledde till att de tidiga grönsaker som jag planterade där inte blev färdiga samtidigt ned grönsakerna på resten av fältet. Blev därför tvungen att skörda dem några dagar senare och en extra tur med skördevagnen och timanställd personal kostade mig uppskattningsvis en 100€ extra. Ändå är det inte de ekonomiska följderna som gör mig ledsen utan den respektlöshet som förarna visar med att mot gällande lag inte fråga om lov att korsa åkern. Jag förstår mycket väl att det är ett nöje för skoterförarna att susa iväg över de snöklädda vidderna och det nöjet förunnar jag dem nog om det sker på mina villkor på mina fält. Och det är ingen tröst att jag inte är ensam, vet jordgubbsodlare som fått täckväv förstörd och andra övervintrande grödor far också illa av skotertrafiken.
Vill rikta ett tack till dem som hörsammade min vädjan men faktum är att inte en enda har frågat om lov att korsa åkern och det tycker jag är respektlöst.