Blir lite frustrerad ibland över veckor som man tycker att man inte får någonting klokt gjort. Den här veckan har lite varit sån. Oftast är mars och aprilmånaderna mötesmånader och det är en massa spring för att hinna med. Men man får ju bara skylla sig själv att man blandar in sig i olika uppdrag. Uppdragen i sig själva är det inte nåt problem med bara det att de har en tendens att falla in under samma vecka. Nåja, nu är det halvvägs, bara några mötesdagar till och sedan kan jag börja koncentrera mig på det egentliga arbetet.
Jag tror det var i senaste tidningen av Landsbygdens folk som de skrev att VIPU sidorna är öppnade och man kan redan börja och göra sina stödblanketter :o. Varför blir känslan då man tänker ”stödblanketter” något obeskrivligt, liksom som deklarationsblanketter, man bara skjuter upp arbetet tills det är några futtiga timmar tills de skall lämnas in.
Jag tror att jag har ganska rätt om jag påstår att det är en handfull bönder som tycker att det är roligt att fylla i stödblanketter och de gör det därför att de anlitar en konsulent. Det är absolut inget fel att anlita en kosulent som hjälper till med ifyllningen av blanketterna – måste erkänna att jag t.o.m tänkte redan tanken till slut senast idag -kanske jag också skulle be om hjälp?
Jag har skött om gårdens stödblanketter sedan 1995 och det har inte varit något problem, men i år kan det vara annat då vi byter inriktning .
Det är väl bara att ta tjuren i hornen och börja läsa igenom den 151 sidiga broschyren, eller varför göra sådant idag som jag kan göra i morgon….och det är ju faktiskt 22 dagar ännu kvar tills de skall vara inlämnade 🙂
