1 mars, 2012 av Charlotta

Amelias bagglamm

En tacka har lammat idag, Amelia, hon fick ett lamm. Ifjol fick hon två. Den ena kom bra, men den andra kom med benen huller om buller och med rumpan före, precis så dom inte ska komma. Jag kommer ihåg att jag arbetade med hennes andra lamm i nära två timmar innan jag fick ut det. Då var det dött. Den mindre som överlevde fick heta Grubbel, han vägde 4, 5kg och lammet som dog var betydligt större, så, jag var förberedd på att det inte kommer att bli någon sparv i år heller. Men lammningen fixade hon själv i år.

diande lammHär är det kvällsmål på gångs och han är ca 5-6 timmar gammal. För att vara lantras är han ingen liten pluttus, utan ganska väl tilltagen. Vikten vägs på alla lamm vid tre dagars ålder, skall bli intressant att se om min lilla digi-köksvåg, som går upp till 5 kg räcker till, antagligen inte, får ta till den som går till 15kg istället tror jag.

Det är inte vanligt att finska lantrasfår får ett lamm, för mej är det nästan lika vanligt som att de får fyra. Tre och två är mer vanligt. Nackdelar finns det alltid, och nackdelen med att en tacka får bara ett lamm, och som i det här fallet, en bagge är att tackan kommer att få mycket ensamt och ledsamt den dagen när man måste skilja bort bagglammen från tackorna.

En annan sak är att om lammet inte kommer sej för att dia från båda spenarna blir juvret fort sprängfullt, därmed ömmt och lammet får sedan inte ens komma i närheten där för att det gör för ont. Det i sin tur blir inge bra…

Det här lammet har fått för sej att man diar på höger sida. När jag kom till fåren, och lammet kanske var 2 timmar gammal hade han endast druckit från högersidan. Jag brukar alltid kolla att det kommer mjölk ur spenarna, att lammen får början och inte bara suger och suger utan att det kommer något. Vänstersidan var då orörd, tre timmar senare när jag gick och kollade för kvällen var ännu mjölken i vänstersidan tjock gul råmjölk mot högersidas mjölk som såg helt annorlunda vit och ”senare” ut.  Juvret var spänt som en uppblåst VM fotboll, så jag försökte mjölka ur lite. Vi grälade en stund, tackan och jag, om det var en bra ide eller inte… Kanske var det sjukt, men 2 dl senare stod hon snällt… Jag försökte bjuda in lammet att dricka ur den spenen också, men resultatet av det var ungefär det samma som att valla en katt, han gick sin egen väg. Var inte det minsta intresserad av att dia där… Antagligen kommer han nog att söka sej dit så småningom men tills dess blir det att hålla ett öga på vänster juverhalva.

Mat får han i överflöd, en verkligt beskyddande mor har han, stor är han från början, så, får han bara bra i fortsättningen också så blir han väl en bulldozer innan han är färdig. Nu skulle det då vara att komma på ett passande namn åt den lille, Hurrja, eller kanske Herkules…

Amelias bagglamm

4 svar till “Amelias bagglamm“

  1. Martina skriver:

    Han är ju fin.

    Halvar skulle väl vara bra 😉 Gammalnordiskt och betyder typ ”herresätets väktare” enligt wiki. Ganska tufft det med.

  2. Stefan Mannsén skriver:

    Jag har aldrig kommit mig för att väga nyfödda lamm – men menar du faktiskt att nyfödda lamm väger 4,5 kg? – det låter mycket tycker jag.

  3. Christer skriver:

    Föreslår Harald, det namnet gav jag första bagglammet. Men så föddes han ju på Haralddagen första april.

  4. Charlotta skriver:

    Jo Stefan, det menar jag. 🙂 Har haft flera som vägt över 5 kg som min lilla våg inte tar upp vikten på. Jag vägde den här lille klimpen på stora vågen, som 4dagar gammal, så till registreringen för tredagarsvikt måst jag uppskatta bort lite, men vågen stannade då på 6,7kg. För att vara renrasig finsk lantras är det inte så illa… Normalt sägs det att tredagarsvikten är ca tre kg.