21 mars, 2012 av Charlotta

Hagbard

Morgon och fyrlingar. Jahaja. Framför mej ser jag en vår med ytterligare 4 flaskisar, att ge flaska åt en eller två är enligt mej idioti. Ger man, ger man åt alla! Så att alla får mjölk från tackan och tillägg. Det brukar bli så att de som är mindre blir undanskuffade av de som är större, men ger man tillägg åt alla brukar det kanske inte alltid gå bra, men eventuellt bättre. Om inte tackan har grym koll på sina små, och kollar och väcker de som inte ätit. Den här tackan är rätt ung, men otroligt duktig! Hon har koll!

Två bagglamm och två tacklamm. Tre är svarta och en är brun. Den minsta lilla knatten är brun, bagge. När jag började ge tillägg, (ett dygn efter att de föddes) var han inte så värst intresserad av flaskan, antagligen har han fått tillräckligt med mat, hittills. Det kändes bra att han inte var så hungrig eftersom han är minst och jag tänkte han skulle ha svårast att hinna få någonting med dom andra. Sen är det två ungefär lika stora svarta lamm, tackor. Dom var inte heller så jätte intresserade av flaskan, den ena var lite duktigare att äta ur flaska än den andra. Men inte sådär jätte glada i flaskan var nån av dem. Nåja, dom blir lite i totade mjölk i alla fall, för den dagen kommer nog när tackans mjölk inte räcker fullt åt alla och då är det bra om dom kan det där med flaska och småningom bar. Och så va de det största lammet, en bagge. Han slukade mjölk ur flaskan!!!

Hur kommer det sej? Varför får han som är störst inte åt sej tillräckligt med mat? Är tackan stygg med honom? Eller biter han att han inte får dricka? Eller kan han inte suga skapligt från tackan?

Jag lämnade dem ifred, och iakttog dem lite på håll. Den stora baggen, som fick namnet Hagbard, ( för att han ser så stor och hurrja ut fast han kanske inte är så kavat ändå… ) tassade till tackan och äta när hon stod och åt ensilage. Han drack och drack och drack! Jag fattade ingenting. Han drack tills han var proppis och sen gick han tvärt och lade sej under värmelampan och somnade. Men om han dricker så han är nöjd, och får dricka för tackan, varför är han då alltid som utsvulten när jag kommer med flaskan?

Som jag grubblat. På kvällen samma sak. Hagbard slukar mjölk ur flaskan och dom andra suger väl lite för sakens skull, men intresset för extramat är svagt. Än en gång, varför får inte Hagbard, som är störst tillräckligt med mat? Magen hans kändes rätt tom. Så ställer sej tackan att äta och då äter han så förskräckligt! Dom börjar ha fått lite stadga i sej dom små liven. Försöker sej på små hopp och lite knuff å stångs. Jag sätter mej inne hos dem i en knut. Hagbard åt färdigt hos tackan och sen stod han och tittade lite smågroggigt omkring sej. Eller, gjorde han det? Han vred och vände med huvudet, öronen vinklades hit som dit, men ser han?

Jag började småprata. Han vred huvudet hit och dit och kom tragglandes mot mej. Så törnade han in i mitt ben. Jaha, gullevännen, du ser inget, eller dåligt. Inte undra på att du inte hunnit med i svängarna när det vankats mat, men när tackan äter står hon stilla på exakt samma ställe en längre tid och han hinner med…

Mysteriet var kanske löst, men problemet återstår. Jag har aldrig haft lamm som inget sett, men läst om det. Dom lär ska klara sej rätt bra bara dom får lite extra ompyssling. En sak är i alla fall säker, han måste tutthinktränas snarast. Den står åtminstone stilla. Sen får man se hur det går…

HagbardHagbard mitt i bild, han står och lyssnar intensivt på vad jag gör. Jag testade hans syn på kvällen när det lugnat sej lite. En 10cm hög, en meter bred låda på golvet såg han inte, ej heller en 5liters kanister, sen är ju frågan, vad luktar han sej till, känner sej sakta till och vad ser han eftersom han, när han går sakta tar sej förbi kontorsdörren som står på vidgavel, och förbi Mathias som ligger raklång som testhinder på golvet och fnissar. Att bli buren gillade han inte! Vanligtvis brukar lamm inte ha så stora problem när man lyfter dem, men Hagbard gillade det inte! För honom är ju enda beviset på var han är, klövarna i golvet, när de mitt i allt inte längre tar mark, så kan man ju tänka sej att det blir lite nervöst…

Ett svar till “Hagbard“

  1. Bondmoran skriver:

    Nämen… stackarn!

    Vi hade en blind kalv en gång men den var missbildad och dog samma dag den födde. Men det är enda gången jag råkat ut för något sådant.

    Kram
    Bondmoran
    http://www.bondmoran.nu