Åt skogen….

…. med skogsföret. Är glad åt det fina vintervädret vi nu fått tillbaka, rent och torrt i träden så skogsarbetet löper bra. Tyvärr är det sämre ställt med möjligheterna att få ut det avverkade virket ur skogen. Förra veckans värme, blåst och regn förstörde den ynka bärighet som vintern lyckats bilda. Att det i morse var -12,5°C hjälpte just ingenting i skogen men skogsbilvägen var i alla fall frusen och fin.

Snön som föll på så gott som ofrusen mark efter nyåret har effektivt hindrat tjälen från att bildas och trots att jag trampat och kört upp spår vid ett par tillfällen har det inte frusit tillräckligt och som sagt det lilla som fanns smalt förra veckan. Har tidigare i vinter huggit några dagar och började längst bort på skiftet där skogen var som tätast då det fanns mindre snö på marken där. Tänkte att jag hugger upp vägen dit sen när det fryser till efter något blidväder. Blidvädret kom sent och det har inte varit tillräckligt kallt sen dess så bärigheten är dålig. Till all lycka är det inte frågan om någon bottenlös mosse där jag avverkar och gallringsvirket är ganska klent med endast någon enstaka småstock så lassen blir inte så tunga. Men spåren har tendens att bli lite djupare för varje lass. Där det är tätare skog får jag en risbädd på marken som bär några lass riktigt bra men på transportsträckorna till och från avverkningsplatsen är det problematiskt. Värst är det där jag skall upp på skogsbilvägen, vägen är uppfylld så den är betydligt högre än skogsmarken och den är fortfarande isig efter vintern så greppet är så gott som obefintligt. Dessutom är det flera stora hål att parera, förstår inte varför vägbyggarna placerat vägtrumman där det är som sämst. I går blev jag tvungen att lasta av i vägdiket, köra upp på vägen och lasta på igen. Idag hade jag lite lättare lass och lyckades parera hålen lite bättre så det gick att köra upp utan att lasta av. Satte dock dagens virke i vägdiket vid rån till grannen så i morgon kommer jag nog att köra ut över den provisoriska bro som på så vis bildats, man vill ju inte köra sönder skogsmarken om det går att undvika.

 

“Efter påsk…..

…… är det slut med skogsföret oberoende om påsken är tidig eller sen”. Så säger ett gammalt talesätt här i byn och så gick det i år också. I tisdags fick jag ut sista lasset av det som jag högg senaste höst och det gick jämnt ut med bärigheten i skogen.

Ännu helt OK på stora delar av transportsträckorna 🙂

 

Men ställvis börjar det bli blött 🙁

 

Det skulle fortsättningsvis ha funnits mycket jobb i skogen och årets flisvedsbehov är långt ifrån fyllt men nu blir det nog paus med skogsarbetet en tid. Jag har en par hektars ruta med björkskog som också är i behov av gallring så det blir väl till att “syrfälla” björkarna där i juli månad och låta lövverket dra fukten ur virket. Har prövat det en gång tidigare och fick väldigt torr och fin flisved. Tyvärr vill det vara så bråttom med grönsaksskördandet i juli att tid till skogsarbete är svårt att finna.

Skogskiftet där jag nu hållit till var det skifte Erik köpte då han gick i skogskolan och tanken var att han skulle gallra det då under hösten -09. Det var lite lugnare på skogsfronten och maskinentrepenören som Erik jobbade åt kunde avvara skördaren för en tid. Gallringen blev ogjord men jag kan ännu höra Erik’s ord då han i telefon berättade åt maskinägaren att skiftet har så god bärighet att bälten inte är nödvändiga. Det skulle säkert ha blivit en fint utförd gallring precis som de andra gallringarna Erik gjorde, han var nogrann i sitt arbete. Visst hade vi ibland lite olika syn på hur stort uttag som skulle göras men jag som mest jobbat med motorsåg hade väl lite annan syn på saken än Erik som mest avverkade maskinellt. Hur som helst faller det nu på min lott att ensam sköta skogen även om jag fortfarande “diskuterar” med Erik i all tysthet. På annandagen då jag högg det sista blev det plötsligt så lugnt och stilla, det var som om också skogen skulle ha tackat för att jag nu påbörjat det som Erik inte hann göra. Och visst ska jag försöka få till det så att också Erik skulle ha varit nöjd, men som sagt det får bli till en ny vinter. Samtidigt hoppas jag att efterfrågan och priset på småstock skulle förbättras tills dess för det finns en hel del som är av lite för bra kvalitet att mala till flis.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också kummin och spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som på heltid sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern (nu just moderskapsledig) samt mellandottern på deltid. Vår son som lämnade oss för 11 somrar sen jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss för 10 somrar sen då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

En kommentar till “Åt skogen….”

Kommentarer är stängda.