Rödbetor.

Som tack för palsternacksrecepten, som jag får försöka få “kocken” att pröva, fortsätter här produktserien med rödbetor. Kanske strömmar det in tillredningsförslag på dem med 🙂

De rödbetor som vi skördade i höstas då Mischa och Roy dokumenterade de besvärliga skördeförhållandena håller nu på att ta slut. Och lika bra det för lagerhållbarheten sjunger på sista versen och jag försöker vara noggrann med kvaliteten så svinnet är stort. Rödbetans släkting gulbetan odlar vi också men dom tog slut redan efter nyår. Rödbetor är för oss ingen stor artikel men vi håller dem för att komplettera sortimentet och alltid är det någon som vill ha färska rödbetor utan ättiksmak som hos de inlagda rödbetorna. Liksom för palsternackornas del har ugnsrostningen medfört en något större efterfrågan än tidigare. Ugnsrostade rödbetor är gott tycker jag men sommarens första små rödbetor, kokta och serverade med smör är nog min favorit 🙂

Rödbetorna är relativt lättodlade och växer förhållandevis snabbt så egentligen borde de sås i flera omgångar för att få lämplig storlek och för att hållas fräscha och fina. Jag föredrar dock att så dem ganska sent då det i våra trakter oftast är stora problem med stinkflyn på våren så skörden startar vi först i augusti och vi brukar försöka få in dem som lagras i slutet av september innan frosten skadar blasten. Problem med lagerhållbarheten gör sen att vi försöker bli av med dem till påsk.

Granskning av rödbetskvaliteten görs på rullbordet innan paketering.

 

På tal om kvalitet så var nog premieringen av årets kvalitetsodlare en av de få ljuspunkter som dagens producentmöte  innehöll. Föreningen Inhemska trädgårdsprodukter r.f premierar årligen kvalitetsodlare med det gyllene groddbladsmärket. Vill på inget sätt ta åt mig av äran med dagens premiering men visst är det extra roligt när någon av mina forna elever skördar framgångar i kvalitetsarbetet, det torde nu vara den fjärde eleven från min tid på trädgårdsskolan som erhåller märket.

Groddbladsmärket är ett kvalitetsmärke som garanterar att det är fråga om en till 100 procent inhemsk produkt. Föreningens hemsida innehåller mycken information (det mesta tyvärr enbart på finska) om grönsaker och dess användning.

I övrigt var det nog mest dystra prognoser som presenterades på dagens möte eller som en deltagare tidigare verksam i byggnadsbranchen sade efter mötet “då jag deltog i byggfackets möten diskuterades hur stora löneförhöjningarna skulle bli men här diskuteras mest hur sänkningen av inkomsterna ska kunna begränsas”.

En höjning av producentpriserna måste nog till för att vi skall kunna garantera tillgången på inhemska livsmedel i framtiden. Lite bättre humör fick man i alla fall när man kom ut från mötet och möttes av solsken och den första vårvärmen. Vi bönder ser nog optimistiskt på framtiden trots allt, kanske blir den annalkande säsongen vändpunkten  i lönsamhetsutvecklingen 🙂

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också kummin och spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som på heltid sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern (nu just moderskapsledig) samt mellandottern på deltid. Vår son som lämnade oss för 11 somrar sen jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss för 10 somrar sen då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

2 reaktioner till “Rödbetor.”

  1. Det här älskar jag. Rotsaker på rad.

    Rödbetorna brukar hos oss kokas i saltat vatten. Skala och tärna. På med vinägrett kryddad med timjan (och vitlök). Får dra. Serveras med fetaost eller ännu hellre getost.

    Ännu en favorit är råttsvansar. 1 kg grovsalt i ugnsform. Små betor med svans trycks ner. I ugnen tills dom mjuknar och skruttar ihop. Serveras med smööööör (man kan till och med lura i barnen, för vem vill inte smaka råtta;).

    Gulbeta är lika gott!!!

  2. Rödbetor gillar också jag. Rårivna el läckerhet. Kokta serverar jag helst med hackade hårdkotka ägg. Smöret lämnar jag därhän.

Kommentarer är stängda.