14 juni, 2012 av Charlotta

In i dimman!

Solen sken och vädret var försommar varmt. Bara liten krusning på vattnet den morgonen, en perfekt dag att köra ut fåren längst bort. Dessutom hade vi igår fått hem det efterlängtade bränslet. Hur länge skall man behöva vänta på bränsle egentligen? 3-5 dagar som utlovat sprack, inräknat en helg förstods, men inte har vi någon skillnad om det är lördag eller söndag, man skördar och kör när det går… Mitt i ensilageskörden vill man inte gärna stå och trampa och vänta sådär rysligt många dagar. Eftersom bränslet inte dykte upp de dagar vi räknat med blev det att slanga bränsle ur en av våra båtar som stått på land i 5-6 år med full tank. Det var prima bränsle eftersom tanken var precis full. De 60 litrarna som där fanns var precis vad som behövdes för att få färdig balat ensilaget på anisor.

Tillbaka till fårkörningen så lastades fåren ombord på traktorsläpvagnen och sen bar det av ner till stranden. Där väntade pappa med båten Liselott. Fåren hoppade ombord, endel mer lyckliga än andra. Det var mest gamla tackor och så några lamm. När vi lade ut fick alla en skvätt coopersect i nacken, det är fästingmedel, och så bar det ut runt närmaste udden, bönan och då så såg vi vad som väntade oss…

Det var som en tjock vägg jusst söder om Ytterholm, en grå massa som vällde in från havs. Dimma.

Jahaja, sa jag, ska vi svänga om eller kör dom till en närmare holme? Till svar fick jag av pappa som kört i dimma många gånger: Äsch, ha vi tänkt oss ti borstö så far vi å, vi tar fare ut så har man lite ti gå efter…

Jaha, ok och in i dimman bar det.

Om man öppnar ett mjölkpaket helt i ena änden och kikar ner där med båda ögonen så vet man ungefär hur mycket vi såg. Lite varierande sikt var det, ibland såg man 100 meter framför sej, ibland på sin höjd 50, det är inte så mycket när båten swishar fram i 25knop. Men rädd behövde jag inte vara, pappa satt som klistrad framför radaren och sin gps, sjökortet har han i huvudet så det behöver man inte ha framme. Diskussionerna som brukar gå heta om sälar, skötfiske, holmar, väder och vind uteblev. Att svänga om det man ser i radaren och gps till nord, syd, öst och väst i verklighet kräver koncentration.

Själv kunde jag inte så mycket göra, än att hålla utkik efter remmarena. men de var svåra att få syn på, men kom man bara tillräckligt nära såg man dem, och de benades av sakta men säkert.

dimmaNär det inte är dimma ser man normalt hundratals större holmar, nu räknade jag att jag såg ungefär 12-15 ”husstora” holmar på hela resan, som tar ca en timme, alltså holmar som är så stora att man skulle kunna få ner ett hus/stuga på dem.

Väl framme låg hela Borstö som inbäddad i ett mjukt lager av kall bomull. Fåren hoppade glatt iland, här väntade massvis av gräs och löv och de sprang som yra höns omkring och visste inte vilken grästoss de skulle börja med…

Borstö byTillbakavägen gick smidigt och bra, hem kom vi och så var det att lasta ombord ett nytt gäng får och köra ut, men den turen var närmare och så började dimman lätta lite vartefter som tiden gick.

På kvällen såg det ut att åter ”bådda” ihop till en tjock gröt där ute…

dimma ”Ytterholms ströömin” full med små grynnknallar ovan yta, men under ytan finns det fler…

Nu börjar de flesta fåren vara utplacerade runtomkring i skärgården, 9 olika ställen. Bagglammen och några tackor med lamm skall se till att hemholmen också blir betad.

Ett svar till “In i dimman!“

  1. Annika Michelson skriver:

    Vad skönt med att du fått fåren ute på bete på holmarna. Mina kom ut sent i år med. Men jag har det så lungt och skönt med mina 6 tackor i år. Under sommaren kommer troligen en tacka till. En gamal tant skall sluta med sina får och jag har lovat nytt hem till den ena. Ja och så kommer baggen i juli.

    Jag skall pröva en lite annorlunda bagge i år. Den yngsta av en trilling skara. Han var flasklamm och är ju lite liten i växten. Men vi disskuterade att kanske man skulle ge honom en chans i alla fall, fast han är liten.