5 oktober, 2012 av Nisse

Och regnet det bara öser ned …

Då tröskan gick sönder så hade jag ännu kring 12 hektar vete otröskat. Det var ingen brådska för det började regna på natten. Följande vecka gick till att skruva på tröskan. Det var bara två bultar som brustit men skakarbordets ram måste ut ur tröskan. Och det var roligt. Man måste krypa in i tröskan bakifrån och ligga med huvudet neråt och skruva – rent bokstavligt på sluttande planet.  Ännu roligare var de främre fästena som man bara kom åt nerifrån så jag låg under tröskan med armarna rakt uppåt. Ute var det mycket litet damm men under tröskan var det torrt och bra och dammet rann ner i öron och ögon och in i ärmarna.

Senaste arbetsplatsen

Jag fick en dammtät blus till födelsedagen i fjol av min bättre hälft. Men den är för tät för den här sortens arbeten. Man blir svettig och eländig och frågan är om medicinen är värre än sjukdomen. Då man skyfflar säd i torken går den nog bra. Med andningsskydd och skyddglasögon börjar det bli så tätt att bara en rymddräkt är tätare. Och så får man sej ett svettbad som i en bättre bastu och det är bara att duscha efteråt …

Tröskan var lagad på lördag och det var bara att vänta på bättre väder. Det småduggade nästan varje dag så först i går på eftermiddagen började det gå an. Jag körde nog en bit som blev kvar på tisdagen men tröskan stoppade efter första varvet eftersom allting var blött och segt. Det blev att spänna alla remmar så mycket man orkade förrän säden hamnade där den skulle, dvs. i tanken. Men nog körde jag på helspänn för det var inte roligt att riva bort den halm som var hårt pressad ovanför hacken. Larmbrytaren hade nämligen lagt av och jag märkte ingenting förrän hackremmen började ryka och nästan brinna.

De senaste åren har det varit relativt bra tröskanväder så man hade nästan glömt bort hur det var att tröska våt och seg liggsäd. Nå, nu fick man lära det sej på nytt riktigt kvickt. Bordet skall hela tiden släppas ned och lyftas upp (så det inte börjar åka mull framför). Man skall kolla att skruven i tanken tvinnar och att hacken fungerar. Så det är att vända sej om hela tiden – tillika som man spänt lyssnar utifall det börjar höras underliga ljud. Och snusar efter lukten av brända remmar.

Väntan på bättre väder blev inte så nervös. En optisk fiberkabel i vårt datanät blev nämligen avplöjd så jag hade sysselsättning tillräckligt. Den ena skarven gick att svetsa i paketbilen men den andra var besvärligare. Det stod vatten på åkern så jag vågade inte köra dit med traktorn och hönsburen (som jag har på pallgafflarna och använder för fibersvetsning). Så jag fick ta till det gamla indiantältet och bära all utrustning över klafsåkern till skarven. Och tillbaka. Själva svetsandet gick bra – det är ju så varmt ännu. Fördelen med regnvädret var att det gick lätt att gräva fram kabelrullarna i leran.

Fiberskarv

På onsdagen tröskade jag och i går, torsdag, började det gå an. Visserligen var vetets fukthalt efter allt regnande 30 % men som Kalle och Christer konstaterade så är det inte nån idé att vänta på bättre väder det här året mera. Man  kan lugnt säja att vetet var ”vatubulitt” (uppsvällt av vatten). Det vi tröskade före regnandet var bara kring 21 % och är redan nere i 16 % i gamla kalluftstorken så jag har stängt de lårarna – det håller sej över vintern nu. Det vatubuliga vetet blåser jag på dag och natt. Det torkar fastän luftfuktigheten är över 90 %.

Nu fyllde jag för första gången på den nya torken genom att kippa släpvagnen direkt i torken och det gick bra. Tyvärr kan jag inte fylla i främre delen eftersom taket tar emot där men det går bra att fylla där genom att kippa i gropen och blåsa upp. Men mycket snabbare går det att kippa direkt i torken.

Direkt kippning i torken

Sent i går kväll fick jag skogsåkern Aaltjärri (Alkärret) tröskad. Jag hade ingen lust att köra tröskan dit på nytt genom den eländiga lervälling som skulle föreställa väg. Det lyckades med ren seghet. Jag fick köra riktigt långsamt och vissa ställen så fastnade den sega och trassliga vetehalmen  på höger sida på bordet så man fick backa varannan meter. Men det är skönt att ha det undan nu då det regnar.

Nu har jag bara kring fem hektar kvar och det viktigaste är att få in Zebra-vetet. Jag hade tänkt ha det som utsäde men få se om det gror alls efter den här eländiga hösten. Hela året har varit uselt. Först massor med snö och ingen tjäle, sedan vått och segslitet vårbruk, en fuktig sommar och nu den här förbonkade hösten. Man skulle behöva litet optimism a la Bonden Paavo efter det här (lån från Runeberg). Fördelen med jordbruket i Norden är att vi börjar på nytt på våren. Lervällingen har försvunnit och efter en harvning ser åkrarna igen lovande ut …

PS. Lyssna gärna på Siv Malmqvist: Regnet det bara öser ned medan ni läser

Etiketter:

Kommentarer inaktiverade.