Vad har jag gjort för illa………

….. som straffas så här? Det var tanken som for igenom mitt huvud i morse då jag vaknade av regnets smattrande på taket. Igår hade det ju blåst upp och torkat lite grann så jag närde lite förhoppningar om att det skulle löpa lite bättre idag. En titt på väderstation meddelade att det kommit 7mm under natten så jag förstod nog att vi var tillbaka till situationen i söndags.

Nu hade jag förberett mig på upptagning i dag och bett personalen börja lite tidigare då det utlovats bättre väder. I packeriet väntade man också på morötter att tvätta och paketera då lagret tömts under de regniga dagarna så vi låg lite efter med leveranserna. Kunderna är dock förstående och väntar tålmodigt på att vi skall få något skördat och det hade jag lovat försöka idag, men jag hade nog inte räknat med regnet inatt. Nåå, vi bökade oss igenom morotslandet och fick några lådor skördade …….. så pass att vi klarade dagens leveranser innan vi beslöt att flytta över till rödbetorna.

Det här är nu tredje hösten i rad som skörden är problematisk, eller egentligen fjärde, för hösten efter att Erik kom bort var nog den tyngsta trots att väderförhållandena var hyggliga då. För två höstar sen saknade jag en hel massa utrustning, utrymmen och maskiner efter branden och fjolårets var ju blöt, så jag hade verkligen sett fram emot en lite lättare höst i år. En klen tröst är att det är likadant för en stor del av mina kolleger, ja en del har det ännu värre efter att ha drabbats av översvämningen. Om nu inte fortsättningen blir bättre så kommer det nog att bli ont om potatis och rotsaker i vinter.

Många av oss bönder är endå så pass sega att vi inte låter oss nedslås av lite motgångar eller så är minnet för kort? En av mina potatisodlande kollegor har avslutat potatisodlingen många höstar men ändå satt nya potatisar då våren kommit. Alla när vi en förhppning om att så här besvärligt kan det ju inte bara bli en gång till…….. nästa höst blir säkert bättre. Hur som helst så måste man ta till sig de små ljuspunkter som finns ….. min för dagen är att röd- och gulbetorna är skördade för säsongen 🙂

 

MEN NU J..DRAR REGNAR DET IGEN 🙁

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

2 reaktioner till “Vad har jag gjort för illa………”

  1. Hej Krister! Jo man kan nog undra vad vi bönder nu ha gjort för ont. Som det inte skulle räcka med ovissheten vad gäller jordbrukspolitiken i unionen och stigande kostnader m.m så ha vi tydligen reta opp vädergudarna oxå så till den milda grad att de snart lämpar sig bäst med risodling. Börjar förbereda mej mentalt på att få lämna ca 200ton potatis i marken,har gjort några försök att få upp nånting,men resultatet blir att man kör fast eller int får leran genom maskin. Vad som yttras lämpar sig inte i skriven form.. 🙂 Det lär ska kallas ödets ironi det här, i år ha vi fått den bästa skörden på länge, men får den ej bärgad. Skall börja med kinakålsskörden imorgon, gäller att ha täta stövlar i landet men den ser i övrigt fin och välmående ut. Man får glädja sig åt det åtminstone,en ljusglimt. Som min vän uttryckte det: De e mitt lilla räddningspaket.. 😀 Efter den senaste veckans rapporteringar om översvämningarna, skattar man sig ändå lycklig att man kan rädda nån gröda och att man inte har det värst. Som du skrev så e de en stor katastrof. Hemskt för de drabbade. Lycka till nu med skördandet Krister!

  2. Joo Dånö Matte, verkligen synd om potatisen lämnar oskördad speciellt nu då det är någorlunda priser också. Har man inget att sälja är det ju ingen glädje med goda priser. Ska också själv sätta in kinakålen nu, den är annars OK men daggmasken kröp upp i huvudena för att undgå drunkningsdöden förra veckolsutet. Nu har dom gått ner igen men de lämnar ju lite spår efter sig i form av jord mellan bladen så det medför en hel del extra svinn och putsande 🙁 Mera regn idag och det har det också utlovats till i morgon…….. hmmmmmmm………..

Kommentarer är stängda.