Att harva ackumulatorer

Nä, det är ingen bra idé att köra över ackumulatorn med tallriksharven – enda ursäkten är att det var mörkt. Det var alltså fotsteget som lossnade på stora Zetorn och ackumulatorlådan är fäst vid det. Så allt hamnade under bakhjulet och sedan under tallriksharven. Därefter hade jag en före detta ackumulator och en bucklig plåtlåda. Men eftersom en diesel inte behöver ström – annat än att starta – så gick det bra att köra hem.

Fotsteget satt fast med fyra stabila bultar men hade inget stöd så det vickade till varje gång man steg på det och till sist tröttnade metallen och brast. Bultarna höll nog men ramen under hytten gick sönder. Det var ju en korkad konstruktion som helt enkelt måste gå sönder. Då jag får höstbearbetningen klar så skall det svetsas fast stöd så att fotsteget inte kan röra sej.

Då jag berättade om olyckan så frågade dottern (svagt försmädligt) om jag inte märkt att fotsteget vinglade ? Jovisst, men som vanligt så tänkte jag att jag fixar det senare …

Ny acku hade jag hemma så det gick att reparera. Att banka tillbaka plåtlådan för ackun i sin gamla form var emellertid omöjligt. En skrynklig plåt får man aldrig rak igen. Men jag lyckades slå ut den så mycket att ackun ryms i lådan.

Annars så har det gått bra att köra med tallriksharven efter frosten. Nu börjar det emellertid bli så varmt att leran blir kladdig igen. Men jämför man med andra höstar så hålls harven riktigt ren. Jag har inte behövt laga ren den en enda gång i år än. Vissa höstar så klibbar leran fast så att man måste hacka lera efter ett par varv. Och lera blandad med halm kan bli stenhård.

Det värsta jag varit med om med tallriksharven var i alla fall då jag körde ett torrt augusti. Jag kom inte ens ett varv innan halmen lindats runt axlarna så att de inte alls rörde sej. Då är våta höstar bättre och tydligen bäst med litet frost (men inte för mycket).

Jag tror inte riktigt på direktsådd efter höstens regn. Det finns stora spår i leran och då den torkar på våren så kan det vara svårt att så. Med tallriksharven så jämnar man ut spåren och myllar dessutom ned halmen så den börjar förmultna. Det är inte så roligt på våren med stora mängder torr halm. Den torra halmen börjar nämligen släpas med såbillarna.

Det har varit lätt att köra med tallriksharven i år – lustigt nog. Nu har jag nästan alla “leidärlaand” (leråkrar) körda och mulljordarna är lättare att bearbeta även om det fryser på litet. Men tiodygnsprognosen lovar ganska varmt väder. Även om dagarna är korta så hinner man bra köra 5-7 hektar per dag utan att ha bråttom. Det beror litet på åkerns form. Om man måste backa och vända ofta så blir det långsammare.

 

 

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

4 reaktioner till “Att harva ackumulatorer”

  1. Hur många bloggar och debattforum är du medlem i egentligen? 😉
    Vet du vad som hände med Vasabladets gamla debattforuml?
    Det stod länge ‘renovering pågår’ men sen bara försvann det under sommaren nå’ngång..

  2. Jag kan icke räkna dem alla …

    Av födsel och ohejdad vana har jag alltid gapat överallt. Det är nu ett karaktärsdrag helt enkelt. Och så tycker jag det är roligt ända sedan jag började ringa QZ KOM (=Stockholms datorcentral) på 70-talet via telefonmodem på hela 300 bitar/sek och delta i diskussioner som Riktig svenska och en massa annat.

    Jag har inte hört nånting av det gamla Vasabladsforumet där det en tid fanns en hel del debattglada killar och tjejer. Det flyttade senare till ungdomsförbundet eller något liknande.

    Bondbloggen är mera min hemmaplan så här har jag presenterat mina misslyckanden då och då …

  3. Jasså, inläggen kommer fram med en viss fördröjning. 😉
    Och inte som på debattforum där dom går fram direkt.

    Jag hittade ett forum som du inte är medlem i 😉
    http://www.debatthuset.com
    Det var det som mest liknade debatten.fi som jag hittade, och där fanns också ett par gamla bekanta “nick”.

  4. Jo, vi har ibland haft stora problem med skräpkommentarer så att de riktiga kommentarerna drunknat i skräpet. Därför måste vi (de på Rundradion) sätta in filter som tyvärr fördröjer kommentarerna ibland. Vi har alltså inte folk som kan sitta hela tiden och kolla in vad som kommer.

    Det är synd att många bra debatter störs av skräpet som börjar vara kring 90 % av all trafik på nätet. Skräpet kunde myndigheterna försöka få bort i stället för att jaga 9-åriga flickor som råkat lyssna på ett musikstycke “olagligt”.

Kommentarer är stängda.