4 februari, 2013 av Mats

Tomgång

Idag är det full rulle i ladugården  i.o.m. att kvigan Hujeedamej är brunstig. I sej är det trevligt eftersom det borgar för kommande kalvar, men faktum är att hon borde varit dräktig redan i fjol höstas. Jag hade räknat med att hon skulle kalva senast i slutet av maj. Med nio månaders normal dräktighetstid är det lite osannolikt att det lyckas. Just  den här sårbarheten är en av nackdelarna med att ha dikor; en missad kalvning innebär att hela kons årsproduktion blir noll, en försenad kalvning innebär en försenad produktion. Hujeedamej är dock ung och frisk, så jag antar att det är nåt oförutsett som förorsakat en kastning. Förhoppningsvis går det bättre framöver.

På temat ”Kalvar från tidigare säsonger” kan jag också passa på att nämna Attityd. Hon fick sitt namn av att hon var en rätt envis och temperamentsfull kalv, men har faktiskt utvecklats i exakt motsatt riktning. Den självsäkra kalven blev en mycket försiktig och tillbakadragen kviga som helst undviker kontakt med mej och även i övrigt inte tar desto mera rum i ungdjursgruppen. Faktum är att jag senaste veckan satt en del tid på att försöka umgås med henne och få henne med bekväm med mej. Att ha alltför skygga djur är inte bra, de kan bli lättskrämda och oförutsägbara. Attityd och jag är nu så långt på väg att hon vågar nosa mej lite försiktigt i ansiktet, men det är fortfarande en bit kvar innan jag t.ex. skulle få klia henne i pannan. Men också det här hör till, vissa behöver lite mer social träning än andra.

9 svar till “Tomgång“

  1. Antte skriver:

    Brukar Ni granska dräktigheterna med ultraljud? Tänkt bara att ha hon vari tom eller e de en tidig kastning?

    Våran veterinär e inga heelt proffs på den saken. Men annars e ultraljud ganska praktist iom att man kan bestämma åldern på fostret ganska rätt.

  2. Mats skriver:

    Jag har faktiskt inte sysslat med ultraljudsundersökningar, eftersom det inte känts aktuellt (brukar inte ha problem med dräktigheterna). Men tanken har nog föresvävat mej, senast i morse… 😉

  3. Antte skriver:

    Nåh sidu jag tänkt att Du som tidigare mjölkbonde inga e helt obekant med seminologer. Så Du kund ju ta och seminera sen om Ni hittar en tomer kviga?

  4. Mats skriver:

    Nå, själva semineringen har nog Znork fixat redan. 🙂 Men visst, seminologen är utan vidare ett gångbart alternativ.

  5. Antte skriver:

    jojo sidu o sen när du riktit ska briljera så kööper du någå huippu avelsembryo utomlandsifrån som ni ”stoppar” i en passlig tom kviga o sen får en hurrja avelstjur! 😉

  6. Mats skriver:

    Embryoöverföring är faktiskt inte tillåtet i ekologisk husdjursproduktion, däremot kunde jag faktiskt producera egen avelstjur genom att seminera en ko med lite bättre tjur. Blir att läsa tjurkatalogen ännu i kväll… 🙂

  7. Ola skriver:

    Problemet är att man blir så himla lat som dikobonde då tjurarna sköter om både brunstpassning och betäckning att blotta tanken på seminörspassande inte känns särskilt lockande. Men utan vidare borde man seminera en del.

  8. Antte skriver:

    aijåå, jag glömd faktist helt bort att ET inga e koscher i eko-produktion.

    Om man e lat me brunstpassningen e de bara lägga på AC-DC:s ”HEATseeker”… eller införskaffa Heattime, så missar man inga brunsten. 😉

  9. Mats skriver:

    Znork kom med Heattime färdigt installerat. 😉

    Du fick mej faktiskt att reflektera en del över det där. Seminering skulle vara ett sätt att kunna rekrytera avelstjuren i egen besättning, utan (alltför stor) inavel. Men, som Ola skriver, man blir ju lite bekväm när det rullar på av sej själv.

    Dessutom har tjuren vissa estetiska fördelar. Lägger man ut en bild av en muskulös, biffig tjur i solnedgång t.ex. på Facebook får man en massa gillanden. En bild på en muskulös, biffig seminolog i solnedgång är liksom inte samma sak. 🙂