Ny hemsida

Under den gångna veckan har jag jobbat en del med en av våra hemsidor. Närmare bestämt den södra gaveln.

Som på de flesta andra hus är det södra och västra sidan på vårt hus som får mest stryk av väder och vind och framförallt gaveln har med tiden börjat se lite väl väderbiten ut. Norra och östra sidan går bra att måla ett varv till,  men på södra och västra borde bräderna bytas ut och byggarkompisen Robin städslades för uppdraget. När vi ändå rev ner bräderna passade vi på att spika upp lite vindskyddsskivor också. Huset har hittills saknat egentligt vindskydd och det märks minsann när det blåser.

Själva rivningen gick någorlunda bra, alla fönster var glädjande nog hela när vi var klara. Under brädfodringen blottades faktiskt lite gammal papp, men den var så pass söndervittrad att den nog inte gjort nån större nytta de senaste decennierna. Nedanför ett fönster hittade vi c. 80 cm stock som hade lite rötskador i ytan, men inte så mycket att det var värt att byta.

Rivningen blev intressant när vi hittade numrering på stockarna. Huset flyttades till sin nuvarande plats i början av 1900-talet och enligt uppgift skall södra ändan ha skarvats till i samband med flytten. Men eftersom stockarna var numrerade kan ändan knappast ha varit ett nybygge, då hade ju ingen numrering behövts. Riktigt kul blev det när vi hittade årtalet 1796 inkarvat högst uppe i gaveln. Eftersom gården är köpt för dryga hundratalet år sedan har vi ingen egentlig aning om hur gammalt huset är och vi har gissat på medlet av 1800-talet. 1796 är inte helt otänkbart, det stämmer med vissa inredningsdetaljer som borde vara från den tiden, men jag hoppas trots det hitta nåt ytterligare belägg för det årtalet när vi fortsätter med de andra väggarna i framtiden.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.