Det här var väl ändå lite onödigt?

Börjar så småningom få ut det sista virket ur skogen, det är väl ett par lass kvar längs dikeslinjerna och hade egentligen tänkt ta mig dit idag för att avsluta. Hade till först lite att ta hand om i växthuset innan jag skulle åka men sen blev det lite onödigt regnigt så jag iddes inte väta ner mig. Lasset jag tog med mig hem igår kunde jag i alla fall lasta av trots regnet tänkte jag men på väg till vedtraven såg jag att allt inte stod rätt till. Så gott som hela traven hade stjälpt 🙁

Traven är placerad i ost-västlig riktning och nu hade solen värmt så pass på sydsidan att underlaget gett vika. Jag märkte nog för ett par dagar sen att den börjat luta lite men tyckte att det verkade ha stabiliserat sig så jag räknade med att när det börjar smälta på nordsidan av traven så rätar den upp sig igen.

Nåå, ingen eller inget kom till skada men det går väl ett dagsverke till spillo innan jag har ordning på hopen igen. Och tid råkar nu vara en bristvara………..

WP_002171
flisved på rymmen 🙁

 

Lite uppdatering…..

Konstaterade när jag började reda upp oredan att det inte enbart var solen och tjällossningen som var orsaken till att traven stjälpt. En av battingarna (en halvrutten asp) som jag använde som underlag för att få lite luft under hopen hade gått av. Det gjorde att hela hopen som balanserade som en gungstol fick övervikt och stjälpte.

En delorsak till olyckan?
En delorsak till olyckan?

 

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

2 reaktioner till “Det här var väl ändå lite onödigt?”

  1. Det är såna där gånger som man får lite “leidon” och skulle helst ville spola tillbaka tiden lite…

  2. Det är konstigt hur allt som man trodde var väl radat och stabilt tenderar att falla helt oförklarligt. Radade tallstumpar på stugan för en månad sedan snyggt och prydligt på varandra, men vid besöket där nyss hade en hel del rasat omkull trots att inget borde ha rört på dem och de var såpass tunga att vinden inte heller borde ha kunnat rubba dem. Spöken?
    Minns också från barndomen att då man radade huggen ved i staplar kors och tvärs för att torka var det inte en och två gånger som någon stapel rasade “av sig själv” helt plötsligt.

Kommentarer är stängda.