15 maj, 2013 av Charlotta

Gullvivor

Du köper en planta, gräver en djup (känns det som i alla fall) grop, gödslar, vattnar (ibland) och efter något år står där en torr pinne om ens det. Hur stor är igenkänningsfaktorn på det? Om det ens finns ett spår av en planta man köpt för dyra pengar.

Så brukar det gå med det jag planterar och jag har konstaterat att bäst är det om naturen får sköta om det där med plantering, då växer det, även om det kan bli så att fel sort växer på ”fel” plats. Enligt oss människor i alla fall. Här om dagen var jag och lämnade tillbaka sticksågen jag lånat av Mats. Han har verktygen inne i en av sina hallar och utanför finns större och mindre grus/sten, ni kan själv se på bilden här nedanför, det jag reagerade på var att mitt bland de större stenarna invid knuten där man inte kör, blommade några gullvivor så vackert. Mitt i värsta stenhögen stod de så glatt och blommade.

001När det får göra som det vill, då blir de bra 🙂

Att det växer mycket gullvivor på Åland är ingen hemlighet, det nästan vimlar om dom där. Det har väl någonting med jordmånen att göra kan jag anta. Det jag dock alltid kommer att tänka på när jag ser gullvivorna blomma är mommos historier från när hon var liten och dom under kriget grävde upp gullvivsrötter. De putsades rena från mull och skickades med en farbror som med jämna mellanrum for in till Åbo och så såldes de. Jag vet inte exakt vad det var som det tillverkades av de rötterna, kanske medicin eller någonting sånt, men tänk vad gullvivor som fick stryka med där de drog fram. Nu får dom växa ifred, till och med så dom växer bland 0-70 🙂

2 svar till “Gullvivor“

  1. Kimmen skriver:

    Så här står det i en botanisk beskrivning:

    Inom medicinen har framför allt gullvivans jordstam kommit till användning. Den har använts som slemlösande medel vid hosta och bronkit och verkar även urin- och svettdrivande. Samma egenskaper och användningsområde har den närbesläktade arten lundviva, Primula elatior, som förekommer mycket sällsynt i sydligaste Sverige. Även gullvivans blommor och blad har använts som urindrivande och avförande medel. Av blommorna kan man inte bara bereda ett mycket aromatiskt slemlösande te utan även framställa välsmakande konfekt. De slemlösande Verispastiller som under de båda världskrigen fick ersätta senegarot bereddes av gullvivans rot.

    Så kanske du nu fick svar på din fråga?

  2. Charlotta skriver:

    Hej Kimmen
    Jösses, där kom det 🙂 Tack ska du ha! Jo, nog fick jag något svar på min undran och inte var jag så långt ute och seglade, inte mommo heller även om det är +-70 år sedan de stod i backarna med hackor i högsta hugg och gräftade gullvivsrötter