Planteringssäsongen inledd.

Som jag skrev i mitt senaste inlägg på söndag kväll så kunde vi inleda planterandet på måndagen med plantering av kål, broccoli, kålrabbi, kålrot och diverse specialsallat. Fältet var relativt jämnt upptorkat och fräsningen av odlingsbäddarna löpte bra. I går tisdag fortsatte vi planterandet med isbergssallat och vi hann få hela den första planteringsomgången satt innan ett 3mm stilla vårregn kom. Så mycket bättre start kan man inte få, ett stilla regn efter planteringen gör ju att rotningen av det nyplanterade säkras 🙂

Nyplanterad friseesallat.
Nyplanterad friseesallat.

Efter planteringen täcktes det mesta med fiberduk mest för att ge lite bättre mikroklimat så att tillväxten försnabbas. Det är ju ont om avsaluprodukter så här års och vi vill ju komma i gång med skörden så snabbt som möjligt. Fiberduken skyddar också plantorna mot fåglar som gärna river upp det nyplanterade. Kanske gör de det av ren nyfikenhet men ibland undrar man nog om de gör det bara för att jävlas. Det är mest måsar och kråkfåglar som är i farten så här års och jag tycker att de har ett konstigt sätt att tacka för all mask som vi serverar dem i samband med jordbearbetningen 🙁

Bländande vit lyser den fibervävstäckta åkern i kvällssolen.
Bländande vit lyser den fibervävstäckta åkern i kvällssolen.

 

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också kummin och spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som på heltid sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern (nu just moderskapsledig) samt mellandottern på deltid. Vår son som lämnade oss för 11 somrar sen jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss för 10 somrar sen då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.